Vi visst egentligen, men hoppades ändå. Det sista R skrev från förvaret var att de nu hämtade några andra, sen blev det tyst, tills en annan kille ringde och sa ”de tog R också” 

Höste 2018

R saknade oss, varenda sekund mådde han dåligt och saknade. Han kunde skriva och be att kag skulle skicka ett foto för han ville se mig, eller att jag skulle ringa så han kunde höra mig. Ganska snart blev allt bara värre, R orkade inte, smärtan var stor och han behövde döva smärtan. Hans missbruk accelerade snabbt. Han ville inte känna mer. När han kastades ut från lägenheten han bodde i blev det svårt. Han ringde mig i panik och jag ordnade hjälp. Tyvärr var hjälpen kort pga R själv, eller själv?? pga hans mående.

Han köpte present till mig som han skickade med några kvinnor till Sverige. Han ringde mig efter några bra dagar och berättade uppspelt om presenten, men jag tror att R bestämde sig för att avsluta sitt liv där och då i det samtalet. Han sa saker för att jag skulle tro och känna mig lugn. R var sådär uppspelt, glad och sa flera gånger att han älskade mig och att jag inte skulle vara rädd eller orolig om han inte svarade. Ja, han känner mig, jag blir orolig på 2 sekunder. Vi sa hej då, och att han skulle ringa så fort han kunde, men det kunde dröja flera veckor, kanske 3-4....

Jag ringde då och då, men inget svar. Efter flera veckor fick jag ett meddelande ”Snälla Jennie!! Hjälp R!!!” och ett foto och film. Där bröt jag ihop. R försvan igen efter en stund och jag bad de andra leta efter honom, men ingen hittade honom. De som träffat honom trodde att han kanske dött, så illa var det. I över 3 veckor trodde jag att R var död. 

8-9/5-19

Hoppar lite i tiden. En sak kan jag med 100% säkerhet säga. Det är inte lätt att få saker gjorda i Afghanistan, de har ett annat tänk. Idag skulle Rahmat opererats men eftersom pengarna i te hann fram så fick de skjuta på operationen tills imorgon lördag. Jag har skickat lite egna pengar så R ska få i sig kött och frukt. Han är så smal och behöver det. Här kommer kite bilder från besöket på sjukhuset och när R äter i huset.

9/5-19

Matdaxs!

R är kraftigt undernärd efter sin tid i Kabul men framförallt efter månader på gatan. För att klara operationen behövs bra mat, mycket näring.

11/5-19

Nu äntligen är R opererad!!

R sover fortfarande när jag skriver detta. Så jag vet inte hur han mår.

Om igen, vilken skillnad på Sverige och Afghanistan. En av killarna sa att han ville ha foto under operationen, och ja då tog de foto under operationen. Vi har skickat 30000 afghani hittills, läger in kvitto nedan. Vi vågar inte skicka alla pengar direkt, så de blir rånade eller stulna. Jag kommer lägga in bilder men de är mycket otäcka. Man kan undra varför jag visar såna bilder? Jo för att visa att det vi säger händer. Det är lite svårt i Afghanistan, jag märker det när jag ska pterberätta för er. *Först gick dem vänster....nä först åkte dem moppe....eh nä, de gick ingenstans....de går fortfarande* Det måste ni ha med er när ni läser, det jag skriver på måndagen kanske inte stämmer på tisdagen.

11/5-19

R har vaknat, har mycket ont, mår dåligt efter operationen, men efter omständigheterna mår han bra säger han.

Nu ska han vila och H och J tar väl hand om honom. 

Som en liten parantes....

migrationsverket menar att de som är sjuka kan utvisas, eftersom det finns sjukvård att få i Afghanistan. Ja det kostar, för den vård som inte kostade sköt de (sjukhuset)på hela tiden, med olika ursäkter, trots påtryckningar från organisationen. Alla mediciner kostar, förbandsmaterial kostar och som lök på laxen ska man ha någon som är med dygnet runt och tar hand om den sjuka. Hur gör man om man inte har någon där? Mina frågetecken blir bara fler och fler.

12/5-19

Vaknar efter en skön sovmorgon. Tar upp mobilen och skriver till killarna som vanligt, ”Hej! Har ni kunnat sova något i natt? Hur är det med R? Har han ont?” Får ett foto som svar av J, ett foto på en sovandes R i BOENDET!!!! VA!?!?

Jag fattar ingenting och ringer H. Han är yrvaken och fattar inte heller nåt. Men jo, R fick komma hem på morgonen. Fem dagars vård ändrades till en natt. Hela dagen har jag jagat folk i Kabul, läkare osv Nu är kl 01:00 och jag är inte klokare. Hoppas på fler svar imorgon. Snälla J förstod att jag blev orolig, och pratade in ett meddelande att han inte kommer att lämna R och han ska ta väl hand om honom.

Lägger in bilderna jag fått och återkommer imorgon, med bättre svar hoppas jag.

12/5-19

Lite mat fick R i sig på kvällen. J och H hjälps åt och försöker ordna bra mat.

5/7-19

Nu har det gått en tid sedan R opererades. Jag har varit dålig på att uppdatera då det hänt så fruktansvärt mycket i mitt liv, i R:s liv och i N:s liv. Om mig och N ska jag samla ork och berätta snart, men R opererades, och foten mår bättre. Han har lämnat rullstolen och är ute och går. Det har kostat mycket pengar, kraft och energi, men det har det varit värt. Jag känner att ni hjälpt till att rädda R:s liv. Tack!