29/6-18
Ring, ring...jag tänker först skita i det, men något säger mig att det kan vara N. Lutar mig över sängkanten och tittar ner på golvet på mobilen. Fan! Det är N! Vad har hänt? Han ringer aldrig så tidigt på morgonen om inget har hänt. Jag svarar lite försiktigt ”har det hänt något”? Hur mår du? frågar han.... Jag frågar igen om det hänt något? Näää, kan jag få advokatens nr? Polisen vill ha det.
Jag fattar ingenting? Vadå är polisen där? Alltså vad händer?
Nä det var bara telefonnummer till juristen som N ville ha, för att ge till gräpo. Hans nuvarande advokat har entledigat sig för att N vill ha en advokat till allt. Bra tycker jag!
Ja vaknade gjorde jag, och N gick och la sig sen förstod jag. Han sover hela dagarna, förmodligen för att han mår dåligt. Som vanligt säger han att allt är bra men i själva verket är det skit.
Vi hoppas så mycket på att N ska komma ut. Få leva ett vanligt liv, med allt vad det innebär.
1/7-18
Första juli tjugohundraarton
detta magiska datum som många väntat och hoppats på, denna chans för så många....men inte för mig och inte för många andra. Jag fattas 13 dagar för att den lagen skulle gälla mig. Men det är många den inte gäller. Varför tycker folk att den är så viktig? Är bara vissa viktiga? Inte jag tydligen. Jag kan skickas till ett land i krig.
Helt ärligt så är både jag och J helt överens. Anledningen till att vi inte vill och ska utvisas till Afghanistan är för att det är ett land i krig. Där är mycket farligt, det är jättemånga som inte har jobb, människorna är fattiga och politikerna och polisen är köpta. Är det rätt att någon alls blir utvisad? Hur kan ett liv avgöras på om du kom innan eller efter 24/11-15 eller om du väntade i 15 månader? Det snurrar runt i huvudet, man vet inte om man ska skratta eller gråta.
J berättade att tre släppts ut från förvaret bara timmar efter de lämnade in ansökan. Jag är glad för deras skull, på riktigt. Jag tycker att dem ska få uppehållstillstånd i Sverige men inte för en gymnasieansökan.
5/7-18
Allt är som vanligt, ja varför skulle något ändra sig alls? Avslag! Jag har fått avslag igen! Jag skiter i det nu, nu får det vara nog. Hur kan de gång på gång ge avslag, bestämma över en annan människas liv bara sådär snabbt och lätt. Människor som inte känner mig, som aldrig träffat mig bestämmer om det är rätt eller inte? J hade förberett mig, men man hoppas ju ändå. Vad ska jag göra? Jag mår så dåligt så jag vet inte var jag ska bli av. Det är riktigt dåligt nu. Jag har inte sovit bra på länge nu, nästan inget alls på länge. Jag vill att J ska komma....
Gällande otydligheten hos olika myndigheter i Sverige.
Jag har under några månader försökt få svar på frågan vad som gäller med gymnasieansökan som lämnades in i Juni, alltså den gamla ansökan. Ingen har vetat men många fantastiska människor har hjälpt mig att leta svar. Måndagen 2/7 fick jag muntligt svar från migrationsverket i Kristianstad att, gymnasieansökansom lämnades in innan 1/7 skulle gälla under den lag som fanns då. Alltså automatiskt verkställighetshinder/inhibition (tvistas om vilken benämning som är rätt) Vi blev glada och andades ut. Men.....som vi alla vet kan man aldrig andas ut när det gäller myndigheter. Klistrar in en del av NOA:s cirkulär och det skriftliga svaret jag sedan fick av migrationsverket i Kristianstad efter jag berättat vad NOA gått ut med.
Vidare går även NOA tydligt ut med att en verkställighet ska genomföras på ett humant, värdefullt och effektivt sätt.
Resan ska även planeras med utlänningen vad det gäller tidpunkt för resa, resvägoch transportmedel.
Jag klistrar även in den biten av cirkuläret. Men det jag undrar är varför det alltid tillåts i polisens och andra myndigheters direktiv att vara så otydligt och tolkningsbart. Tex särskilda skäl eller möjligaste mån....vad som är särskilda skäl är väldigt lätt att tolka olika. Jag kan ju tycka att särskilda skäl för att hålla N inlåst är skitsnack.Det finns inga särskilda skäl, men som vanligt är det en och samma myndighet som förhör och beslutar i samma ärende.
8/7-18
Oron äter upp oss nu. Beslut att verkställa finns nu. Jurist 1, sitter på papper som jurist 2 behöver för att kunna göra sitt jobb. Vi har bett om papperna från jurist 1 sedan 25/5-18, tror ni dem skickar dem? Nä man svarar att man ska ta tag i den biten snarast, sen går man på semester. Hur tänker man då? Hur kan man leka med en annan människas liv på det sättet?
10/7-18
Det blir lätt ett evigt upprepande. Men om den som läser känner att det är just ett evigt upprepande, kan man då sätta sig in i hur det är för oss? Det är just ett evigt upprepande, ständigt dessa avslag, ständigt dåligt mående, ständig rädsla, ständigt ifrågasatt. Tänk om det kunde hända något annorlunda. Det hade varit fantastiskt.
En positiv sak, vi har lyckats med det nästan omöjliga, vi har bytat förvarsadvokat. Det känns jättebra. Ja ingen har väl kunnat missa vår irritation på fd juristen. Men ärligt så har den juristen förtjänar den irritationen. Nu är det samma jurist i både förvar och asyl. Jättebra! Hahaha tror inte att nuvarande jurist riktigt trodde på det, men det blev som vi ville.
Idag hände även något tråkigt. En kille och hans familj blev utvisade. Smygutvisning! Hans föräldrar är mycket sjuka och behöver vård. N är kompis med killen från tiden i Åstorps förvar. Han hjälpte honom och pappan mycket.
Vi känner verkligen av stressen. Att inte veta, hur handskas man med det? Nu är det bara 5 dagar kvar sen är N:s nya jurist tillbaka från semestern. Hoppas 🙏 N fortfarande är kvar då.
Finaste bästa N, hoppas du snart kan flytta in hos killarna, börja studera, jobba och träna. N mår ju väldigt dåligt, men vi har pratat mycket om hur viktigt det är att han kommer ut varje dag och tränar lite, håller igång. Ibland går det inte, då tar hopplösheten över fullständigt och det är omöjligt att lämna sängen. Vi låter var sak ta sin tid nu.
11/7-18
Man kan tänka såhär.... har man inte asylskäl ska man lämna landet. Det har vi hört mer än en gång. Eller så kan man tänka såhär.....varför väljer en person att lämna sin familj, sitt land(för dem som fortfarande är kvar i sitt land) och ger sig ut mot, vad? Man vet egentligen inte vad man gett sig ut mot. Man har hört att det finns andra länder man kan leva i, leva i utan att vara rädda för att dödas eller torteras. Vägen dit är ett helvete, men många gånger ett mindre helvete än det man redan upplevt.
Många säger att dessa män som kommer hit är fega, fega för att dem inte stannar kvar och bygger upp landet. Människor som uttalar sig så har inte den blekaste aning vad dem pratar om. Det finns människor som tror på allt dem läser och hör.
Sen har vi uttalande om konvertiter och hbtq-personer. Är man från ett Islamistiskt land finns inte alternativet att ha en annan religion eller en annan sexuell läggning. Det handlar inte bara om att någon blir sur eller att man blir kallad för fula saker. Det är direkt livsfarligt att ha en annan tro eller en annan sexuell läggning. För mig är detta konstigt, att inte varje person själv ska få avgöra. Hur kan någon tycka att man är bättre än någon annan? Om två personer älskar och respekterar varandra, är inte det fantastiskt? Att två personer känner kärlek till varandra. Är det rätt att de ska förskjutas? Torteras? Dödas? Pga kärlek?
Tro, vilken människa är bäst? Den som tror eller den som inte tror? Den som tror på Jesus eller den som tror på Allah? Nä ingen människa är så mycket bättre än någon annan, att de kan sätta sig över en annan människa. Alla är vi människor oavsett vad vi tror eller vem vi älskar. Alla förtjänar vi ett bra och tryggt liv. Jag blir lika ledsen varje gång jag blir ifrågasatt för att jag har en vän från ett annat land. En vän som upptäckt en annan tro eller äntligen vågat berätta om sin kärlek.
Jag är stolt över att N är min vän, jag är stolt över att M finns i mitt liv, tack till den som gjorde att jag fick träffa G och A och AK, tack R att du väntade på mig, ja listan kan göras oändlig. Tack för tolken, som jag trodde så mycket om men som var fantastisk.
Med allt detta vill jag egentligen säga att jag är lyckligt lottad, och stackars dig ynkliga människa som skriver hemska saker till mig, om mig och min vän. Stackars dig som skickar brev hem till mig och inte vågar skriva ditt namn. Jag vågar vara öppen, jag vågar se sanningen, jag vägrar att sprida lögner. Varenda sak jag har sagt, eller N har sagt har vi själva upplevt och vet att det är sant. Vi kan skriva under på det!!!!! För vi är inte rädda för att stå för våra åsikter.
Nästa gång du vill skriva något så våga skriva under med ditt namn, lättare att ta dig på allvar då.
12/7-18
Jag har en vän, han är bra, en riktigt bra kille. Han är kristen och homosexuell. Han vågade inte berätta det för han var säker på att man inte kan vara både kristen och homosexuell. Men vi är inte i Afghanistan nu, så därför behöver man inte ljuga om sig själv längre. Många av oss har haft hemligheter innan, hemligheter för att skydda våra liv.
Igår fick min vän veta att han ska utvisas nästa vecka. Jag frågade J och hon förstod ingenting. Han har fått ny prövning och ska upp i migrationsdomstolen. Detta är konstigt, det kommer aldrig att funka om han utvisas.
Varje dag försöker vi låta bli att tänka på framtiden, oron. Jag bad J hitta ord och hon hittade ett bra om det som vi skrev om på kristna sidan. Men, det är inte lätt att inte oroa sig.
15/7-18
Får man säga att man hatar något? Jag hatar dessa pengapaket. De ä en hjälp men för mig är de ett slut. Ska till förvaret igen och lämna pengapaket och kramas. Ibland, ganska ofta önskar jag att jag sa nej den där gången V ringde och frågade om jag kunde besöka en kille på förvaret. Trots alla fina vänner jag fått så gör det fruktansvärt ont. Att möta en person som skakar av dödsångest, tårarna rinner ner för kinderna, blir nästan aggressiv för han är så rädd. Ibland är det väldigt ensamt, man räcker inte till, man har inte kunskapen. Man har bara hjärtat....man kommer ingenstans med ett stort hjärta. Man måste ha en hjärna också, med den kan man komma hur långt som helst. Tyvärr är jag mest som en yr höna utan hjärna just nu.....ja kanske inte vara just nu utan så är det nog oftast.
Tänk er en fängelsedom där någon dömts till döden och ska gå den där sista promenaden till sin egen död......det känns så. Jag är den som frågar om sista önskan och sista måltiden. Jag reagerade starkt på F ord i en intervju med Janne Josefsson, ”man dör psykiskt”. Shit, tänkte jag, det var inte så genomtänkt. Men precis så är det. Precis så är det för dessa människor.
16/7-18
J: Migrationsverket, är ett annorlunda ställe. Vi är oftast inte överens men är det något vi är överens om så är det att på migrationsverket är det total kaos!!! Högerhand vet inte vad vänsterhand gör, ja det är så illa att man kan tro att det har en höger/vänster tunga också. Försöker man få ett svar så får man 25 olika svar. Man kan också svara hursomhelst man behöver inte stå för svaret, man kan som tjänsteman på migrationsverket nog säga precis vad somhelst utan att något händer. Ja, det stämmer ju inte för det händer den asylsökande saker när dem får fel information.
N: J ringde idag från migrationsverket. Hon hade hämtat mina daganteckningar. Som hon skrattade, hon kunde inte sluta. Hon läste om när jag slängde alla tomaterna. Det blev för mycket för mig en morgon. Vi hade fått dåliga tomater i flera dagar, till sist tröttnade jag och kastade dem. Jag sa till personalen att gå och hämta nya. Men det gjorde dem inte. Jag tycker inte det är ok att vi ska äta dålig mat, vi är också människor. Men J hon får liksom en bild i sitt huvud, som en film så ser hon det i sitt huvud vad som hände och då skrattar hon. Ja och som vanligt kan hon inte sluta. När vi pratade på kvällen sen, typ tio timmar senare skrattade hon fortfarande åt tomaterna. Fast det är bättre att hon skrattar än tjatar, fast det gör hon det också. (Nu låter hon så där igen....hahaha nu frågar hon om det alltid ska handla om vad hon gör)
Ok det ska inte handla om J:s tokigheter.
J var på mv för att hämta M LMA-kort. Hon hade fått veta att hon kunde hämta det eftersom hon hade fullmakt. Men nix det fick hon inte. Sen var det jag? Vad har hänt med min gymnasieansökan? Det var rörigt. Ingen visste, men han trodde? Fast J berättade att hon försökte förklara skillnaden på gymnasieansökan på nya och gamla lagen. Men det gick inte. Hon ska ringa någonstans och få svar, vi får se. Men det är en omöjlighet att få ett svar som gäller. Konstigt detta!
Imorgon ska min kompis utvisas. Jag hoppas det blir stoppat, han är faktiskt en bra kille. Ja berättade att han var ledsen och rädd.
Vi tror vi behöver semester. Inga tider, ingen oro, bestämma själv vad man ska göra och äta. Det hade varit kanon nu.
17/7-18
Utvisning!!!
Idag ska R utvisas, R är kompis till N och jag känner honom sedan i höstas.
Det är alltid spänt innan en utvisning, jag vet inte varför men jag går gärna in i mig själv dessa dagar.
Vi väntade och väntade på transporten men missade den helt. Vet inte varför? När vi stod och väntade ringde en kille från förvaret och berättade att kung M tagits av personalen. De hade sagt att han skulle på besök och sen hade de låst in honom i besöksrummet. Sen gick dem och samlade ihop hans saker. Övriga på förvaret frågade vad som hände men fick inget svar. Det blev en orolig stämning. Konstigt, för en timme innan detta ringde kung M och sa att han ville träffas och skulle boka tid på fredag. Vi skojade som vanligt och han skulle skicka ett sms när han bokat....men inget sms kom. Jag ringde runt till övriga förvar men ingen visste något. Oroliga....
Vi åkte mot Kastrup vid 15-tiden. Jag var såklart orolig för allt, R, M, att hitta, parkering, ja det mesta. Väl där var där massor av poliser, riktigt många. Gissar att det var för de danska aktivisterna.
Sen väntade vi och väntade... det kändes som en evighet.
Plötsligt får jag ett sms ”hej” från R!!! Jag blev så glad. Jag ringde upp honom och han svarade. Jag frågade hur han mådde och var han var? Tänkte kolla om han var på Kastrup eller Sturup? Då svarar R, det är bra tack, hur är det själv? Hmm🤔
Jag är i Åstorp säger han sen.
Va?!?! Jag förstod inte? Jag visste nämligen att han fått avslag på både inhibition och vut så jag blev mycket förvånad.
Jag blev så glad, jag skrattade och grät, skickade sms till N.
Samtidigt får jag meddelande att kung M är påväg på planet!!! Shiiit!!
Kung M var så rädd, ledsen och chockad att han grät och bönade och bad för sitt liv. Då reagerade andra passagerare och ställde sig upp och ifrågasatte. Kaptenen tog då beslut att Kung M inte fick åka med så de fick gå av.
Om ni bara kunde förstå lyckan där och då, fantastiskt. Vi åkte hem med ett leende på läpparna.
Så här kommer riktiga sanningen!!!
Eftersom det nu finns i media så....
Vi köpte flygplansbiljetter till två personer som åkte med. De uppmärksammade alla på vad som hände och de räddade Kung M liv.
Men glädjen när vi körde hem var på riktig....tills N ringde helt upprörd.
J!!!! Har du skickat in nya gymnasieansökan??? Det skulle du ju inte?!?! Jag har fått avslag!!!!
Jag fattar ingenting!!! Vi har inte skickat in gymnasieansökan enl nya lagen, vi har skickat in gymnasieansökan enl gamla lagen. Vi skickade in den 25/6-18 och då hade inte den nya lagen börjar gälla. Hur kan mv påstå att de har en rättssäker bedömning?
Det blir till att jaga mv, detta är inte klokt.
Men där förbyttes glädjen till oro igen.
18/7-18
J: Jo det är sant, N har fått avslag på gymnasieansökan enl nya lagen.
Vi har nu skrivit till de på mv som fattat beslut. Undrar om dem kommer att ta sitt ansvar och rätta till eller inte.
N: J är tokig på mv och allt som har med det att göra.
Jag fick avslaget igår, sent. Jag blev först arg för J har sagt att hon inte ska söka på nya till mig. Hon berättar allt och vi pratar fram och tillbaka vad som är bäst och känns bäst. J tjatar om att jag måste fatta mitt asylärende. Hon brukar säga att om hon dör måste jag klara mig ändå. Men? Finns det nån som fattar helt? De på mv fattar ju inte själva hur ska jag då kunna fatta?
Jaja vi får ju se. Men J ska inte dö än hoppas jag. Så hon fixar nog...
20/7-18
J ville inte berätta om detta men sa till sist ok. Jag sitter ju inlåst, tror att alla vet det nu.
Något har hänt mig och J, något dåligt och vi skulle polisanmäla. Eftersom jag sitter här och polisen svarade J att vi behövde besöka polisstationen så gick hon dit. Hon påbörjade polisanmälan och sen gick polisen iväg, kom tillbaka och sa att hon inte kunde polisanmäla för mig. J blev förvånad eftersom hon gjorde polisanmälan när jag blev misshandlad på förvaret i Åstorp. Det var inga problem då. Polisen sa att jag själv fick komma dit och göra anmälan. J visade fullmakt och han gick iväg igen. Kom tillbaka och var sur. Med sig hade han två poliser, efter en stund kom ytterligare två, så var dem fem. J som var lite ledsen och upprörd fick nästan vatten i ögonen. Där stod hon ensam med fem poliser som tittade på henne. J försökte förklara att jag inte kunde komma själv för jag sitter på förvar. Då svarade han henne, bara för att man sitter på förvar tar dem inte ifrån dem mänskliga rättigheterna, där finns allt. Den ena polisen var kvinna och hon stod och skrattade. J sa till dem att det kändes dåligt att hon stod där ensam med fem poliser som var otrevliga och en skrattade. Jag tyckte det var synd om J, jag hörde att hon blev lite ledsen när hon pratade, men hon visade inte det utan skrattade lite sånt. Men jag känner henne. J måste träna, som att göra läxan. Hon blir mycket av allting. Arg, glad, ledsen, skrattar hon måste vara mer som mig, sån luuuuugn. Hahaha....
Men jag tycker det är dåligt att polisen gör så. Hon var ensam, dem var många. Jag vet ju att J är rädd för det som hänt. Jag har lovat att inget får hända. Vi ska berätta sen vad som hänt. J säger att jag får inte säga nåt än.
23/7-18
I Afghanistan bombar dem och försöker döda vicepresident Dostum. Han klarar sig men många civila och poliser dödas istället. Detta är ingen enskild händelse. Detta händer hela tiden. Afghanistan är ett farligt land, ett land det är krig i, ändå utvisar man människor dit. Idag skulle en annan kille utvisas från förvaret i Kållered. Det var i smyg, men han hämtades och gick sedan upp i rök. Ingen vet var han är eller var han blev av, inte ens hans familj. Hur kan man utvisa någon till ett land de riskerar att dödas i? Nu får det snart vara nog!!!
24/7-18
Idag har vi inte pratat, inte sms:at, inte skrivit på messenger, ingen kontakt alls. Helt dött!
Det känns konstigt, men vi ska ses imorgon. Får se hur det är då, så det är bra. Fast jag vet redan svaret egentligen.
4/8-18
10 månader och 13 dagar inlåst i förvar.
J var besviken och ledsen för allt idag. Hon hade hoppats att vi skulle gå på Pride. Jag tyckte att hon skulle åkt själv, men det ville hon inte.
Sen var hon med om nåt jobbigt så när jag ringde började hon gråta. Hon försöker alltid låta bli men.....
En person på ett förvar hade varit med om nåt hemskt. Personen blev helt galen, devana (J säger att jag inte får säga så för personen mådde dåligt för det som hänt) Det var så hemskt att hon blivit jätterädd och hela dagen hade hon tänkt på det. Det är lite, jag vet inte. Men vi har Talibaner och Daesh, vi har ju sett dem alla. Alltså dem är inte bra men dem dödar folk och sånt, det bara är så. Men J hade blivit så ledsen. I Afghanistan dödar man varandra och man hämnas, spelar inte roll vem.
Det är stor skillnad på Sverige och Afghanistan/Pakistan/Iran.
Men Afghanistan är sämst, där är riktigt krig. Det är farligt där.
5/8-18
10 månader och 14 dagar i förvar
Det händer saker märker jag på J, det är utvisningar på gång.
Vi är trötta, ledsna, allt är jobbigt. Vi orkar inte riktigt vara trevliga, inte ens mot varandra.
Kommentarer
Senaste kommentaren
Hej Anna
Tyvärr är kommunikationen inte den bästa med läkarna. Men jag hoppas, det känns som det är det enda att göra.
Jag är Iva-sköterska och kostrådgivare. Vill bara förbereda er på att faran är inte över. Viktigt med RÄTT antibiotika (hoppas dom odlade) mat, vitaminer, mineraler etc.
💔💔💔💔💔💔💔💔
Superduper grattis!!!!!!!!!! 
Karin Wahlberg
N, jag vill be dig och dina "bröder" om förlåtelse, för att mitt land behandlar er så illa!
Jag hoppas och ber att du snart ska vara fri, att du får stanna i Sverige!