28/8-18

 

Idag kom dagen jag längtat efter. Idag fick jag besöka min kyrka, vara med på riktigt, träffa mina vänner som bett för mig. Idag var första gången jag träffade min präst i frihet, det var bra. Jag förstod inte allt som de sa, men jag var med, med hela mig. Alla var snälla och många visste vem jag och J var.

 

Det var inte jättemånga där, men det kändes bra. Alla var snälla och glada att jag kommit ut.

 

 

4/9-18

 

Idag var där några nya med på gudstjänsten. Han ena killen var inte med, han var på någon bibelskola.

Det var en snäll kvinna som sjöng och spela fint, hon ville lära sig lite ord på dari. Hon var så snäll! Hon är syster till prästen. 

Prästen berättade om en man som kom från ett annat land. Mannens namn betyde gå hem eller nåt sånt (återvänd och det var på Swahili, säger J). Mannen kände att det var gud som pratade med honom och hjälpte honom att känna vad som var rätt, så han tog bussen till sitt hemland. Där blev hans liv bra och han blev lycklig. Det är spännande när prästen berättar.

11/9-18

 

Idag kunde vi inte åka till kyrkan för det hade hänt en sak. Inte med mig utan med J. Inget allvarligt men ändå.

Det gör inte mig nåt för jag har Jesus med mig var jag än är. 

Min kyrka

18/9-18

 

Vi var lite sena, men det gjorde inget. Min präst är bra, han dömer aldrig någon. Fast men är sen så känner man sig välkommen. Idag var där tre barn med. De satt och skrattade åt allt, det kändes som att man själv ville skratta. Vi pratade om det när vi åkte hem. J sa samma, att man ville skratta men vi var rädda att någon skulle tro att vi skrattade åt dem. Skratta är bra. J har alltid sagt att man måste få skratta annars kan man inte leva. Jag håller med henne.

Idag var där även en man som spelade gitarr, jätteduktig.

Prästen har bett J hämta lite biblar i Göteborg. Skulle vi kunna göra när vi ska upp.

 

Idag vill jag be för min vän och J vänner som utvisades till Afghanistan. Gode gud ge dem styrka att klara av det, mod att inte vara rädda 

Amen🙏