7/8-18

10 månader och 16 dagar

Det finns ett papper som Sverige och Afghanistan skrivit, ett återvändaravtal.

I det avtalet står det hur det ska gå till och vad som gäller. Vi, jag och J kan säga till 100% att det avtalet inte följs. Varför finns ett avtal om det inte behöver följas?

Dessa människor som skriver dessa avtal förstår dem vad det gör med människor? 

Idag utvisades två personer från Kållered. De fick veta att de skulle utvisas vid 16-tiden när polisen stormade in på förvaret i Kållered. 16.30 åkte dem mot flygplatsen. Va fan är det för beteende? 

Ingen förberedelse, inget hej då, ingenting. Alltså vad händer? J känner den ena killen, han mådde mycket dåligt, den andra vet vi inte för honom pratade ingen med, stackaren.

Vi blir oroliga, kommer det bli så för mig med? Att de stormar in och tar mig?

Kommer jag hinna ringa? Kommer vi hinna ringa advokaten?

Det är en hemsk värld vi lever i. 

9/8-18

10 månader och 18 dagar inlåst i förvar.

I dag kom J, hon ska alltid fota allt. Besöksrummet, fläkten, soffan, meloner, ananas, mig. Soffan är hemsk särskilt nu när det är varmt. Hahaha man blir varm om rumpan. Svitt i gompen säger J😱😱

Trots all stress och allt vi är rädda för så måste vi säga att idag, har vi haft en toppenmysig dag. Vi har gått igenom alla papper, ätit, myst, pratat, skrattat, spelat. Tjoff, sa tiden, så hade det gått tre och en halv timme. Ja alltså vi gör bra saker, papper och sånt tråkigt, men eftersom jag inte orkar så pausar vi mycket. När J märker att jag inte lyssnar mer, stoppar hon.

En annan viktig sak vi kommit fram till idag är....

Kycklingklubborna i Flen är inte lika goda som de i Hyllinge. Bara så ni vet om ni ska köpa kycklingklubbor. 

I morgon är det en ny dag, fredag. Då ses vi igen och ska fortsätta med papperna. Tråkigt men viktigt!

Det är snart förvarsförhandling. Jag är så nervös och rädd. J blir lite upprörd för hon tycker att det är självklart att jag ska komma ut. Jag har hem, skola, kyrkan, J, prästen, bra vänner, ja t o m medlemsavgiften på träningen är betald. Jag kan anmäla mig hos polisen varje vecka om dem vill. Frågan är var jag skulle sticka om jag skulle gjort det? Jag har ingenting någon annanstans. Jag har bara J och familjen, min präst och kyrkan. Man lämnar inte något som är bra!!! 

10/8-18

10 månader och 19 dagar inlåst i förvar.

Idag har vi fortsatt gå igenom alla papper. Det gick bättre idag fast jag inte sovit något alls inatt.

Igår pratade vi om drömmar, jag och J. Hur jobbigt det är när man drömmer och vaknar helt svettig och rädd. Man vet att det var något hemskt men man vet inte exakt vad. Men jag drömmer  när jag är vaken också. Fast dem drömmarna kommer jag ihåg.....fast jag inte vill.

Igår började vi spela ett spel på paddan. Jätteroligt! Man blir helt stressad av spelet, men man kan inte sluta. Det är roligt när vi träffas, det tycker vi båda men det ska bli mycket roligare att träffas på utsidan. Så mycket vi ska göra.

13/8-18

10 månader och 22 dagar inlåst i förvar.

Det är krig i Afghanistan!

Man bombar, skjuter och dödar varandra. Imorgon ska man utvisa folk till Afghanistan. Vi förstår inte!

J har varit helt galen idag. Jag hade stängt av ljudet på min mobil. Hon hörde att en kille flyttats från min avd till Märsta. När hon ringde mig svarade inte jag och hon blev orolig. Jag vet ju det, men glömmer. J blir sur och jag tycker synd om henne men skrattar också åt henne. Det är jättekonstigt allt. Men där är inget att göra, det är så vårt liv är nu.

På fredag är det förvarsförhandling. Nervös! Orolig! Rädd! Tänk om jag får stanna?

Jag önskar att jag kunde förklara hur allt känns. Hur det är här. Det är svårt, svårt att säga så andra förstår. Jag och J har pratat mycket under lång tid, hon förstår lite men inte allt.

forts......

Det var två killar från förvaret i Flen som skulle åka, en från Kållered och imorgon, på J födelsedag, åker en från Åstorp.

Den ena kille från Flen bad för sitt liv, han grät och skrek. Till sist fick han gå av flygplanet. Men den andra killen åkte.

så två av tre åkte. Skit!!

Två är kristna precis som jag. Jag har inte skrikit ut min tro till hela världen. Jag kan inte förstå att man måste göra det. Det måste väl varje människa själv bestämma om man vill berätta för alla vad dem tror på, om dem är hbtq eller inte, vad man ska rösta på? Varför måste jag göra det?

J har berättat för mig om sin tro men ingen annan. Ingen berättar om de är hbtq eller inte. Hur mycket vi än pratar om det så blir det vara mer konstigt.

Jag brukar prata med dem som vill om min tro, om Jesus. Men det är inte det första jag säger, Hej jag heter N och är kristen. Vad är du?

15/8-18

10 månader och 24 dagar inlåst i förvar

Idag är det J födelsedag, hon ville inte fira. Finns inget att fira säger hon. Nä så är det kanske. Utvisningarna fortsätter, en stor bomb mot en sorts skola i Kabul, bara 3 min från J & tolkens lägenhet. Killarna där blev jätterädda. 

På fredag har jag förvarsförhandling. J ska vara med. Det känns som det är nu det avgörs, för om en månad har jag suttit i 1 år inlåst. Jag fattar inte??

Hur vi än vänder och vrider på det kan jag inte förstå, jag frågar J som inte heller kan förstå. Det är helt galet.

1 år inlåst som värsta mördaren. Vi får väl se vad som händer.

18/8-18

1 dag ute i frihet!!!

Vi har massor att berätta men idag har vi varit trötta och fulla av känslor.

J har gråtit halva dagen, hon är nog trött. Jag har varit med A en runda.

Hoppas det är ok att vi berättar mer imorgon, nu är vi trötta. 

Saken är den att vi skrev ett långt inlägg, men det försvann. Därför passar det inte ihop med bilden, det vi skrivit nu.

19/8-18

Dag 2 i frihet!!

Bara en så enkel sak att kunna köpa kläder, vad man vill, inga joggingbyxor. Det känns konstigt. Är fattig, men jag måste ha ett par byxor. Egentligen behöver jag skor med. Nu hoppas vi på sånt...at-und säger J. Så jag kan arbeta. Det är verkligen helt tomt. Jag är sugen på att arbeta. Jag har alltid arbetat i hela mitt liv. 

20/8-18

Dag 3 i frihet!!

Idag skulle jag vara hos polisen och anmäla mig. Gissa om jag försov mig? Plötsligt vaknar jag av att J skriker på mig. Fick skynda oss mycket, kom lite sent.

Det var nog trötta poliser eller sura att helgen var slut. Inte ett trevligt ord, inte något, inte ens ett leende. De skulle ha mitt nummer för att ringa mig och se så jag inte lurade dem. Shit hur ska detta gå?

Sen var det full fart till Malmö och migrationsverket. Vi väntade och väntade, sen kraschade datasystemet och vi fick vänta ännu längre. Shit igen...

Jag är trött. Jag vet inte varför? Jag har sovit.

Jag sökte efter LMA-kort och dagersättning. Men det fick jag inte. Konstigt?? 

Jag vet inte hur jag ska klara mig nu? J har redan betalt jättemycket. Jag har inte kläder så jag kan byta. Jag har stora hål i mina skor. Shit, shit....

Hoppas min kompisar kan låna mig.(hmm.....hallå!!!! Nu har J låtit igen) Eller det kanske blir svårt. Ja vi får se vad som händer alltså. Jag tror inte J låter mig svälta....

Det är konstigt allt med migrationsverket. Jag förstår inte? Jag släpptes den 17/8 men beslutet att jag inte skulle få mer ersättning var från den 11/8??

J ska söka pengar från någonstans... vi får se.

21/8-18

Idag åker vi till Stockholm. J hade bestämt resan innan jag blev fri, jag åker med och träffar mina kompisar och hämtar mina saker. Det ska bli roligt att träffa mina kompisar, se Stockholm.

Vi måste ta en paus. Trots det positiva så mår vi väldigt dåligt. Vi ligger på gränsen hela tiden. J mår riktigt dåligt. Hoppas ni vill fortsätta följa oss när vi är tillbaka.