24/6-18

Det har varit kaos i flera dagar. Vi hoppas ni har tålamod med oss. Det är känslor, hopp, förtvivlan om vartannat. J har haft full upp, både med saker som händer och oro för mig. För någon dag sen var hon ledsen när jag ringde, jag hörde det direkt. Jag har inte varit bra mot henne, hon säger att hon förstår men jag vill aldrig att J ska få vatten i ögonen. Dem har hämtar en kille här, en kompis. Han ska till Åstorp. Där ska många deporteras. Det stressar både mig och J.Hon försöker vara glad och sånt men jag hör på henne. Det är skit nu, jag är trött. Vi får se.

25/6-18

Pratade lite på dagen, skrattade faktiskt. N berättade att han skulle ut och att det är varmt. 

Han frågade om deportationen, jag svarade. Nu har den där containern kommit. Den med kravallstaket. Det är ett säkert tecken. Hela dagen har kretsat kring deportationen. Men jag har också fått bekräftat att N ska inte åka med denna gången.

Tack och lov för det🙏

26/6-18

Det har varit stressigt hela dagen idag. Ska mina vänner tvingas åka idag eller inte? Hur ska det gå för dem? 

Fick veta på kvällen att dem inte åkt. Jag tror Jesus var med dem i Åstorp och vakade över dem.

Imorgon kommer J och AK, ska bli jätteroligt.

30/6-18

Näst år följer jag med har vi bestämt. Nästa år ska vi på semester. J är ledsen att inte jag kan vara med, men det känns faktiskt helt ok. Det är jobbigare när jag vet att hela familjen är tillsammans utan mig, eller när dem är här och går.....jag är kvar. 

Vi pratar mycket om framtiden. Kanske får bådas skull, det är svårt att leva idag (nuet säger J att det heter....jag säger bara svenskan alltså)

Men jag vill och hoppas att J får en bra semester och kan släppa allt ett tag. Men känner jag henne rätt så😱

Om jag kommer ut så har jag tur. J hämtar mig och har förberett allt. Vi pratar ofta om dem som kommer ut från förvaren, dem som inte har någon. Vet du att när man blir utsläppt får man klara sig själv. Man får ta sig hem bäst man kan. Sen tar det lång tid innan man får pengar, 61kr/dagen.  G och AK har varit ute en tid nu, de har bara fått lite matpengar från mv inget annat. Lägenheten ska betalas men de får inte hyrespengar. Hur kan man bara lämna en människa så? Utan någonting? Helt sjukt! Men vad är inte sjukt när det gäller allt med flyktingar?

4/7-18

För varje dag ökar maktlösheten. Det känns som våra liv går i en negativ spiral. N är sjuk och jag är på semester.....ja bara där ser man hur fel det är, han är inlåst och jag är fri. Idag lyssnade jag på en debatt från Almedalen ”Inlåst påvägen hem-vilken roll spelar förvaren för återvändandet?” Att dem inte skäms!!! 

För det första, påväg hem?? Dem är redan hemma! N är hemma där vi är! Han har dessutom inte växt upp i Afghanistan, han känner inte en kotte där. 

För det andra, ja vad tror dem själva att 10 månader i förvar innebär? Inte bara inför utvisningen utan för hela personen? Jag blir så arg, ledsen och kränkt. 

Där står herrarna Ribbenvik och Engström och säger att man använder anmälningsplikt för sällan. Ja det gör dem! 

Hoppas N mår bättre imorgon! Saknar honom massor!

J: Vägen dit var lång, men egentligen kortare. Långa köer så resan tog längre tid. Väl där så kändes det skönt. N:s sken upp när han såg mig, känndes skönt att han blev glad. Jag är ju så rädd varje dag att han ska ringa och säga att gränspolisen är här. Jag försöker vara förhoppningsfull, men det är inte lätt.  Jag har bett om ett intyg sedan den 25/5 av första advokaten, det intyget kom igår, 9/7...... Det intyget var mycket viktigt. Men det ansåg tydligen inte advokaten. Vi har en hel hög med konstiga svar från henne. Nä vi lyfte problemen med hennes chef försvarade chefen henne. Men han har knappast läst alla konstigheter.   Vi har bestämt att vad som än händer ska det sluta lyckligt, sen hur vägen dit blir....det får vi se. Men just nu är det väldigt jobbigt.  

Jag läste alla hälsningar och kommentarer för N igår. Han blev glad och berörd. Han hälsar och tackar.🙏

Vi har diskuterat och N känner såhär, och jag håller med honom. Vi hoppas att ni som läser förstår och respekterar att just nu är det inte läge att få kontakt med N. Det händer så mycket just nu, både han och jag måste fokusera på oss själva. N har det väldigt jobbigt med många saker, som vi skrivit om innan är det inte vara asylproseccen utan även andra saker som påverkar. Kanske en dag i framtiden när allt är lugnare och måendet bättre så kan ni ha kontakt. Tack för att ni finns❤️🙏

14/7-18

Det finns människor som bryr sig om andra människor på riktigt. Jag har ju berättat att J varit lite sur och ledsen ett tag, men idag berättade hon något för mig som hon var väldigt glad över, något som gjorde mig väldigt glad.

En person som varken J eller jag träffat har hört av sig för att han bryr sig om min kompis som ska utvisas på tisdag. En vuxen kille som är sån lärare eller nåt, han är också kristen som jag, men han är också hbtq som min vän. Egentligen är det skitsamma, men det är lite roligt när man får kontakt med någon som är lik sig själv. En kille som inte känner oss eller min vän, har ändå brytt sig. Försöker hjälpa, säger snälla saker, försöker hjälp J med råd. J sa att han verkar jättesnäll och hon är så glad att någon visar att dem bryr sig. J brukar vara lite arg och ledsen att alla människor försvinner säger hon. Att det är konstigt? Var är alla vänner och kontaktpersoner? De kan knappast försvinna bara.

Idag när J träffat min kompis mådde han inte bra. Jag önskar att jag varit med så jag kunde fått säga hej då. Han är en bra kille. Jag hoppas att det blir stoppat helt. Att han inte åker, det är riktigt farligt att vara  kristen och hbt i Afg.

Vem begraver hans kropp om han dödas? ( så får jag inte säga säger J....hon blir ledsen)

22/7-18

Idag har jag suttit 10 månader i förvar!

Ska man skratta eller gråta?

10 månader är nästan ett helt år, imorgon går jag in på min 11:e månad. Det finns människor som begår brott som sitter kortare tid inlåst än vad jag gjort. 

Varför? Hur kan det vara så här? Vi frågar men får inga svar. Men både jag och J tror att folk inte vet, de vet inte verkligheten utan tror på olika chefer inom mv som svarar i media. De säger bara ”den bilden har inte jag” och då köper folk det rakt av. Men ingen vet vad polisen gjorde mot han killen som höll på att utvisas i tisdags. Hur polisen hotade honom och tryckte ner hans huvud under sitt knäveck. Är det så att bara för att vi är afghaner så får man spotta och slå på oss? Polisen hade sagt till honom att du är ju 19 år varför gråter du?

J brukar berätta hur Sverige reagerade på hur bruna människor behandlades i vissa afrikanska länder och vi båda vet hur afghaner behandlas i Iran. Det är inte ok, det är inte ok att inte behandla alla människor bra.

Undrar om det finns någon hjälp för mig? Kommer jag ut eller kommer jag åka. Nu ber J mig att sluta...hon blir ledsen när jag pratar om att åka. Vi får se....

25/7-18

På något sätt lyckas vi alltid få till en riktig mysmiddag när vi träffas. Eller nåt...

Idag kom J, vi har ätit, pratat och skrattat. 

Plötsligt när vi sitter där i besöksrummet kommer en polisbil, sen kommer en piketbuss och efter ytterligare en stund kommer en polisbil till. J blev helt stel, jag är nog mer van. Det kommer polis hela tiden hit. Det är svårt. Både jag och J vet vad vi vill men det är svårt. När man tänker på vad som händerna blir man nästan rädd. Att det är så viktigt att få ut en människa från ett land, en människa som behöver hjälp och skydd. En vanlig människa som jag, som J, ja som du. 

Jag mår inte alls bra, jag känner mycket stress. Det händer saker inom mig som skrämmer mig. Saker som hände för längesedan. Vi brukar prata om det J och jag. Jag sa att det är så konstigt för det är hu ganska längesedan, varför känns det så här fortfarande?

J berättade att svåra saker i livet kunde påverka i många år fram. Hon berättade om en hemsk sak hon varit med om. Personen det handlade om körde moped. Många år efter den händelsen blev J rädd när hon hörde en moped. J säger att hon tror att man behöver hjälp att komma förbi jobbiga saker. Man kan inte vara lägga det under en matta och tro att allt är bra. Man måste få hjälp, våga få hjälp. Man är inte dålig för det. 

Ibland när vi pratar märker vi vilken skillnad det är på oss, var vi kommer ifrån och hur vi tänker. J tänker och pratar, gråter, skrattar och berättar vad hon tycker. Jag....jag säger ok, lägger mig på sängen, pratar inte, försöker sova men kan inte. Livet är konstigt. 

Två killar, födda samma år men i olika länder. I ena landet räknas båda som vuxna men i andra landet räknas vara den ena som vuxen. Varför? Varför är en 18-åring från Afghanistan vuxen medan en 18-åring från Sverige inte är vuxen?

26/7-18

Melonmys i massor! Sååå god melon, och sååå stor. Herregud vad vi åt.

Polisen kom igår för att en kille mådde dåligt. Killen har mått dåligt länge och igår blev det för mycket. Han började skrika, slog huvudet i väggen. Man kan tycka att det är konstigt beteende, men har man inte suttit inlåst i förvar så vet man inte. Jag kände att jag ville hjälpa killen men kunde inte, det är svårt för man är rädd att de ska sätta en i det rummet (avskiljningsrummet säger J att det heter) Det är nämligen så att mår man dåligt hamnar man i rummet eller på häktet. Bråkar man hamnar man också där, tycker personalen att man bråkar hamnar man också där. Om personalen tror att jag gjort något fel hamnar jag där, det räcker att dem tror, de behöver inte veta.

Desto mer vi pratar om förvaret, desto sjukare inser vi att det är. J brukar säga att hon skulle vilja sitta ner med de som bestämmer och prata, fråga hur de tänker. Men det kommer aldrig hända. Men varför behandlar man mig och andra som värsta brottslingen? Handfängsel, häkte, isolering, kroppsvisitation, visitation på rummen, ja listan kan göras lång. När man ställer frågor får man inga svar. Är ingen intresserad av vad som verkligen händer?

29/7-18

Inlåst i 10 månader och 7 dagar...

Vad skulle jag kunnat göra på 10 månader och 7 dagar? Jag skulle kunnat gå i skolan i två terminer, alltså ett helt år. Jag skulle kunnat jobba på helgerna och kanske lite efter skolan. Istället har jag suttit inlåst, på flera olika förvar. Märsta, Flen, Åstorp, Flen, Åstorp och nu tillbaka i Flen igen. Jag skulle kunnat få hjälp med det där jobbiga. Men istället har jag suttit inlåst. Säger man att man mår dåligt så får man en panodil eller en sömntablett eller attarax. Varför stoppar man bara i folk en massa mediciner? Varför hjälper man inte dem? Den största frågan är varför man låser in folk såhär? 

Men allt är inte dåligt. Om jag inte hamnat i förvar hade jag inte träffat många som blivit viktiga för mig. Min J, vännerna, prästen, jag kommer ha dem med mig alltid, hela livet var jag än är.

30/7-18

Jag tänker börja med att be om ursäkt för det jag kommer att skriva nu, men så här känner jag.

Jag är snäll, glad och hjälpsam. Jag älskar människor, långa, korta, tjocka, smala, bruna, vita, röda, handikappade, utlänningar, svenskar, socialdemokrater, moderater, kristna, muslimer, ateister, homosexuella, hetrosexuella, bisexuella ja alla. Alla som är snälla tycker jag om. För mig är det ok att ha sin åsikt men man får aldrig lov att vara elak mot någon annan för att de tycker och tänker något annat. Jag kan inte för mitt liv förstå hur en människa kan säga eller skriva elaka, kränkande och hotfulla saker om andra. Vem är så mycket bättre än mig eller N att den personen har rätt att förtala oss på det grövsta sätt?

Personer som inte ens vågar stå med sitt riktiga namn lägger ut bilder på Facebook och uttrycker en massa hemska saker, hot och annat. Jag väljer att anmäla till Facebook eftersom jag inte vill ha bild med namn och allt hemskt de skrivit om mig som person och vad de vill göra med mig.

Men hör och häpna, Facebook tycker att det är ok att man ska slå in ansiktet på mig.....nä jag tänker inte ens skriva ut allt de ville göra. Jag står upp för människan! För mig är det viktigt att vi alla har ett värde.Men ska jag tvingas backa från det jag tycker är viktigt? Pga hot, kränkningar och annat? 

Jag har ställt denna frågan innan?

Hur kan en person säga till mig att jag är hemsk som hjälper afghanska flyktingar. De är gruppvåldtäktsmän allihop och de hoppas att både jag och min dotter ska våldtas. Ja, på riktigt!!! Dessa personer skriver att afghaner är dåliga men tycker inte att de själv är dåliga som önskar att jag och min dotter ska våldtas.

Ja, helt ärligt! Jag blir ledsen, jag blir rädd, jag tycker att det är jobbigt. Varför ska någon ha rätten att få behandla mig såhär? Varför tycker Facebook att det är ok?

Är det hit vi vill komma? Att man inte får ha sin egen åsikt och respekteras för den man är?

Jag känner många invandrare och ingen av dem har kränkt mig eller min familj.  Aldrig har jag blivit så kränkt och förolämpad i hela mitt liv, som jag blivit av dessa människor som på alla möjliga sätt försöker skada mig genom att skriva anonyma hemska saker. Inte en enda gång har någon av mina vänner från andra länder behandlat mig ens i närheten av detta.

1/8-18

10 månader och 10 dagar bakom lås och bom.

Idag kom J, AK skulle varit med men han kunde inte. G ville men skulle på möte.Men det är roligt med J också. Jag har sagt det innan och säger det igen, hon är ibland som ett barn.  Hon hällde vatten i nacken på mig så det rann ner  och tröjan blev blöt. Gissa om det var kallt vatten? J ska alltid hitta på nåt skit, alltid.

Idag käkade vi pizza och ananas. Det var varmt, som vanligt.

När J körde hem berättade hon att hon och många andra bilar fick stanna för det regnade och haglade jättemycket.

Det händer mycket i våra liv nu, men samtidigt ingenting. Vi väntar men vi vet inte riktigt vad som händer. J mår dåligt på utsidan och jag på insidan. Men vi måste kämpa, men det är inte lätt.

2/8-18

10 månader och 11 dagar

I augusti brukar man ha kräftskiva sa J, sen fyller J år också. Men hon tänker inte ha fest eller nåt förrän jag kommer ut sa hon. Så jag får väl skynda mig ut snart. Jag visste inte vad kräftskiva var eller kräftor. Det ser lite farligt ut, men vissa gillar det. J äter inte det för hon äter inget som ser äckligt ut säger hon. Hahaha ni ska höra henne när hon försöker få mig att förstå att man inte kan äta lamm. Då visar hon foto på lamm. Alltså ni skulle träffa henne, hon är lite....speciell. 

J säger att jag måste komma ut och lära mig leva på utsidan igen. Vi får se, jag tänker inte så mycket på det, eller jag försöker att inte tänka på det. Men hur stoppar man en tanke?