Förvaret i Åstorp

Förvaret i Flen

Det är lite rörigt

Det är lite rörigt

17/1-18

 

 

🔻 N får avslag på asylansökan 9 månader och 13 dagar  INNAN han sökt asyl

 

🔻N genomför ett språktest 10 månader och 6 dagar INNAN han sökt asyl.

 

🔻N får dessutom avslag på överklagan av asylansökan knappt 5 månader INNAN han sökt asyl

 

🔻25 dagar EFTER N  sökt asyl överlämnar mv ärendet till polisen.

 

🔻1 dag INNAN  N sökt asyl blev han kallad till samtal med mv, men N kom inte.

 

Detta är en sammanställning från en polis och även underskrivit från samma polis.

Trots alla dessa brister så anses det med säkerhet vara korrekt och N talar osanning. Är där någon som kan förklara för mig HUR man kan få avslag innan man sökt asyl.

 

Det är som att bli av med körkortet i en fartkontroll, innan du tagit körkort.

Kugga på tentan på högskolan, innan du börjat på högskolan.....

 

 

 

 

 

24/2-18 

 

 

N blev sjuk, influensa av värsta sorten+att han är en ”han” vilket inte gör saken bättre. ”Lägga av” säger N när jag säger vad jag ska skriva. Hahaha men det är ju sant😂

J var mycket orolig för N, han åt inte, drack inte. N ville inte ta panodil trots hög feber. N kunde inte äta för det gjorde så ont. J åkte till förvaret varje dag med vattenkokare, honung, nudlar. Nudlar var det enda som gick att svälja, så en gång om dagen kunde han äta en påse nudlar, kanske inte så konstigt att N gick ner flera kilo i vikt. Efter ca 10 dagar fick N ordinerat soppa av sjuksköterskan. Efter 10 dagar!!!!!!! 

Att sitt på förvar i Sverige är människovärdigt till max(inte), man sitter inlåst som värsta brottslingen utan att ha begått något brott. Förvarspersonal/chefer, migrationsverket och gränspolisen menar att det är stor skillnad på att sitta på förvar och fängelse. På förvaret får man ha mobil och tillgång till datorer med internet. Ja så är det. Man beslagtar personens egna mobil, för att skydda integriteten för övriga. Man får alltså inte ha mobil med kamera eller inspelningsfunktion, därför får man en lånemobil, typ gamla Nokia. Man får inte bestämma när man ska äta eller vad. Missar man maten pga något, så får man ingen mat, den slängs. Det har hänt att man måste gå på toaletten pga kass mage sen är där ingen mat.

Man får vara ute 2 timmar om dagen, inte mer. Man får röka en gång i timmen. Har man besök tex kl 17.30 missar man två röktillfälle, 17.30 och 18.30. Bra tycker J, skit tycker N. Förvaret är inte ett ställe där man mår så man kan sluta röka. Man kroppsvisiteras, ens rum och ägodelar genomsöks, mitt i natten kommer de in på rummet och kollar att vi är där och att fönsterna är hela. Ibland gör dem det tyst och ibland slår dem upp dörren och väcker varenda en. Det känns extrajobbet när man tänker på varför man sitter inlåst, för att man inte är önskvärd....

Ibland gör det ont

 

7/4-18

 

 

Vi hade pratat om massor av olika saker. Lite, lite har jag berättat för J om det där jobbiga, men jag ville inte prata om det. Det gör så j...... ont. Men nu hade jag bestämt mig så jag ringde J och frågade om hon kunde komma. Jag bokade tid till dagen efter. Nån timme innan fick jag veta att det skulle vara bevakat besök, jag blev så arg, ledsen...jag orkar inte mer. Det finns droger här inne och de tror att jag tar in det. Men om det är jag som tar in det måste det betyda att J tar in drogerna till mig....jag måste skratta när jag tänker på det. Hahaha jag är helt säker på att J hade slagit på mig, på riktigt om hon sett mig med droger. Alltså hon är skitsnäll och så, men när det gäller droger blir hon helt galen. Vi har pratat mycket om droger, så jag vet vad hon tycker. J brukar säga att hon aldrig skulle kunna leva om nåt hände mig. Jag gillar J, hon är bra.

I alla fall, så är det därför de har bevakade besök. J blev skitarg och ledsen, det såg jag. Jag blev också ledsen, både för att hon blev ledsen men mest för att jag laddat så, sen blev det inget. Hon den ena personalen sa att vi kunde ändå prata för de har tystnadsplikt...då blev J ännu mer upprörd. Hon försökte förklara för dem hur jobbigt detta var, men jag tror att personalen som jobbar här har inget hjärta alls, dem bryr sig inte ett skit. Men vi ska träffas imorgon igen och då ska en tolk med så vi verkligen förstår varandra. Men idag har det varit en riktig skitdag...ja det är väl de flesta dagarna här på förvaret.

.......

 

8/4-18

 

Idag skulle J kommit med tolk, men som vanligt blir allt skit. Alla besök är inställda! Jag blev skitsur och gick och la mig, skiter i detta nu. Någon hade rökt på toa så nu ska dem hitta tändaren. Vi låstes in i gymmet, det tog 4 timmar att leta igenom hela stället. Pallar fan inte skriva mer, pallar inte bry mig.... Tror ni dem hittade nåt?

Lagen

Lagen säger att en utlänning som sitter i för var ska:

 

-behandlas humant och hans/hennes värdighet ska respekteras.

 

-har rätt till sjukvård

 

—verksamhet som rör förvar ska utformas så den så lite som möjligt gör intrång på utlänningens integritet och rättigheter.

Vad är jag värd?

Kriminalvårdens transport

12/4-18

 

Har varit så jäkla nervös och stressad över intervjun i migrationsdomstolen. När J ringde och sa att jag skulle få åka upp till Stockholm blev jag glad. Få lämna detta ....hålet ett tag skulle bli skönt. Men konstigt att ingen av personalen sagt något?? Till sist kom personalen (på onsdagkväll) och berättade att jag skulle flyga upp över dagen på fredagen. Shit, hahaha jag har aldrig flugit. Jag berättade det för J och tolken på kvällen när vi skulle gå igenom mitt protokoll och läsa bibeln. Hahaha J blev lite avis, för hon får köra upp själv, hon ska vittna. På natten kom personalen igen och sa att jag inte skulle flyga utan det blev kriminalvårdens buss. Men det blev rörigt för jag hade möte med min advokat kl 9....9.30 gick bussen. Men det sket personalen i. Det känns faktiskt som de gör allt för att jag ska misslyckas. De avbokar besök, har bevakade besök, snor min bibel och jag får ingen ny, ändrar min transport i sista minut. Jaja, jag ska bo två nätter på ett annat förvar också, känns sådär.

Resan tog sex och en halvtimme och då fick jag vara en och en halvtimme på häktet också, känner mig som en kriminell. När jag kom fram till förvaret jag skulle sova på, säger personalen där att jag ska stanna där, jag ska inte tillbaka. Jag blev skitledsen, jag har suttit sålänge i Åstorp. Fast det är Sveriges sämsta förvar (säger J) så har jag mina kompisar där. Vi har stöttat varandra och hjälpt varandra i flera månader. Jag ringde J direkt. Hon trodde jag skojade först. När hon förstod att det var sant blev hon jätteledsen och grät, det gjorde nästan jag också. Det känns som inget spelar någon roll, vad jag än gör så kastas jag runt som sopor. Frågan är om någon bryr sig? Är det viktigt vad jag känner och tycker? Nä jag är inte viktig....

Jo, J brukar säga att hon tycker om mig på riktigt och att jag är viktig för henne. Det känns bra när hon säger det faktiskt, jag har inte hört det så mycket. 

J berättade att hon fått besked att hon inte skulle vittna. Domstolen hade gett avslag på att jag skulle få ha ett vittne. Fan, jag tror det hade varit bra om J varit med. Hon känner mig och kan berätta om mig, sen hade det varit skönt om hon var där också. Jag kan ju inte säga, ”Snälla J kom ändå”....men då frågar J plötsligt om jag vill att hon ska komma ändå eller det är skitsamma för mig. Jag tog mod till mig och sa att jag ville att hon skulle vara med. J lovade att komma, men hon visste inte om de skulle godta att hon var med, men då skulle hon sitta utanför så jag kände att hon var där.  

Ibland är allt upp och ner

Sista tiden har varit som på bilden

14/4-18

 

När jag kom in i rummet var J den första jag såg. Det kändes bra! Jag var helt slut, 3 timmar hade jag sovit på natten....eller legat i sängen. Min advokat började fråga, och jag svarade så mycket jag kunde. Det var svårt, jag har inte gått i skolan mer än kanske två år i hela mitt liv. Jag kan inte läsa och skriva alls på mitt språk, och bara några ord på svenska, det är därför J skriver. När J eller prästen läser för mig, brukar jag säga att jag läser, likadan när tolken skriver något till mig, brukar jag säga att jag skriver. Man kan ju säga att det är så....väl? De läser det jag vill att dem ska läsa, och tolken skriver det jag vill att hon ska skriva. Hahaha nu tittar J på mig och skakar på huvudet.

Det kändes ok med förhöret, men jag pallar inte riktigt. Sitta så länge och vara så trött. När folk pratar för länge så blir det helt rörigt i min hjärna. Jag hör dem, men förstår liksom inte. Det har alltid varit så. Sen började hon tanten från migrationsverket. Herregud, vad mycket konstigt hon sa. Jag försökte verkligen, men det var svårt. Jag var helt slut, och det var konstigt, för han gubben där framme satt och sov, på riktigt. Inte han i mitten utan han längst bort, närmast dörren vi gick in genom, hon den ena tanten med blåtira somnade nog också. Hon stirrade på mig hela tiden, sen plötsligt skakade hon till. Jag sa det till J på kvällen när vi träffades. Hon skrattade och sa att hon också sett det. Konstigt tycker vi båda. Undrar vad dem sagt om jag somnat? Efter allt skulle jag tillbaka till förvaret, J skulle komma senare.

Jag hade bokat besök, men eftersom vi var sena tillbaka till besökstiden var det bara 10 min kvar. Personalen var schysst så vi fick 30 min extra. Kändes bra! J sa att första halvan gick skitbra men andra halvan var bara bra. Vi får se, vi pratade lite om olika vägar beroende på hur det blir.

J åkte lite över sju, hon kommer imorgon igen innan hon åker hem. 

 

Det blev lite rörigt med besökstiderna. Jag hade bokat 13-15, men det blev fel. Sen sa dem du kan boka 10-14, jag ringde J. När vi sagt hej då ändrade dem igen till 10.30.....

Efter en stund kom dem och sa att de avbokat besöket för kl 10 skulle jag åka till Åstorp igen?!?! Va fan.....

Jag blev skitglad, lite arg, ringde J igen och berättade att de avbokat. Jag hörde att hon blev skitsur, sen sa jag att jag skulle åka till Åstorp igen. Hahaha fan vad glad jag är, nu ska jag överraska dem i Åstorp😃 Ja, J blev också skitglad! Kl 10 åkte jag. När jag kom in på förvaret i Åstorp blev killarna skitglada, kändes bra. Nu får vi hålla tummarna på positivt svar. Det ska komma inom 14 dagar och den 19:e är det förhandling om förvaret. Tänk om jag får komma ut🙏

Sveriges förvar

.         15/4-18

 

 

Nu har jag, J, varit på alla förvar i Sverige. Hahaha det har nästan N också varit. Wow vilka meriter....

Jag kan säga att det är stor skillnad på förvaren i vårt land. Jag tänkte skriva lite om min uppfattning, men även vad jag fått berättat från de som suttit där.

Börjar längst norrut och fortsätter neråt.

 

GÄVLE- fint förvar med bra lokaler, personalen verkade bra (svårt att uttala mig pga för kort tid). Där fanns tillgång till kaffe och te under hela besöket. Generösa med besökstiderna, hade man rest långt fick man ha besök i flera timmar. Man får stå ute och vänta tills personalen släpper in en, men de var snabba.

De som suttit inlåsta i Gävle och på andra förvar tycker att Gävle varit bättre än övriga. Framförallt trevligare personal och bättre aktiviteter och  andra fördelar jag inte vill nämna med risk att de plockas bort.

 

MÄRSTA-Personalen var ok, svarade på alla frågor. Märsta har många regler tex vilken storlek på choklad man får ta in, när besök ska bokas....regler som jag upplever som dåliga. I Märsta får man komma in i entrén och vänta, vilket är mycket bra. Besöksrummen är extremt omysiga (finns det nåt sånt ord?)Flera av de som suttit inlåsta på förvaret i Märsta har sagt att personalen haft en nonchalant beteende, dåligt med aktiviteter och smutsigt.

 

FLEN-Pga olika omständigheter blev jag mycket sen, så det var bara 10 min kvar på besökstiden, men personalen var generösa och gav oss 30 min extra. I Flen fanns också te och kaffe, där fanns även micro så man kunde värma maten. Lokalerna var slitna, men man hade verkligen ansträngt sig att piffa till besöksrummet. Bäst besöksrum av alla!! Personalen var trevlig på den avd.

På andra avd ringde jag och frågade om vägen och fick beskrivning av en kvinna, 3 min senare när jag ringde på dörren svarade en man att han skulle komma och öppna för mig. Då bröt denna kvinna in i samtalet och sa att jag fick inte komma in trots bokat besök, utan skulle vänta en ”liten halvtimme”. Jag kunde inte vänta av olika anledningar, vilket var tur för sen ställdes alla besök in. Kan tycka, att det kunde hon sagt när jag pratade med henne i telefonen direkt (så hade denna tjockisen sluppit gå upp för hela backen) 

De som suttit inlåsta har sagt att maten är bättre än på andra ställe, smutsigt, flera bra i personalen och andra fördelar jag inte vill nämna med risk att de plockas bort.

 

KÅLLERED-har tillsammans med Flen de sämsta lokalerna. Skillnaden är att i Flen har de försökt, men det har de definitivt inte gjort i Kållered. Där har man slängt in lite möbler som blev över. Två besöksrum har träbänkar, ett har träbänkar med slitet tyg och ett har en skinnsoffa, inga gardiner, nä fy, riktigt dåliga besöksrum, snuskiga. Bland personalen är det fifty-fifty, några är riktigt bra och några är riktigt dåliga.

På Kållered får man också stå ute och vänta på att bli insläppt.

Enligt de som suttit inlåsta har de tyckt att maten varit skit. Det har hänt vid flera tillfälle att personalen beställt mat för den som serverats inte gått att äta. Viss personal engagerar sig och aktiverar de inlåsta.

 

ÅSTORP- herregud.... ja Åstorp har vi båda mest erfarenhet av, som besökare och inlåst. Åstorp är Sveriges sämsta förvar. Ok, lokaler men smutsigt. 75% av personalen är otrevlig, svarar inte på frågor, inte ens om man har fullmakt. Någon enstaka teamledare är ok, men flertalet är ointresserade, svarar inte på frågor utan svarar otrevligt ”att så är det bara” , svarar aldrig på frågan varför. Vill även nämna en speciell teamledare som är riktigt otrevlig, han har nog stora problem med sin självkänsla och måste ta ut det på sitt arbete.

Trots att de har en fin entré får man stå ute och vänta, ofta väldigt länge. Personalen talar nedlåtande till och om de inlåsta, har ett respektlöst och provocerande sätt mot de inlåsta. Men vill ändå nämna att det finns några guldkorn där, men de är få.

Inte en enda av alla jag träffat, som suttit i Åstorp och på andra förvar har sagt att Åstorp är bättre, t.o.m dem som blivit flyttade långt från sina nära säger att de inte vill tillbaka till Åstorp....(bara N🤔....säkert för min skull😂) Dålig mat ofta, dåligt med aktiviteter och sjukvård. Jag tror att man har för mycket regler i Åstorp, vilket resulterar i att det finns lika många regler för varje sak som det finns personal. Jag har bett om reglerna sedan i juni, skriftligt så man vet, men nä.

 

 

Detta är mina, J, åsikter om förvaren i Sverige

 

 

 

Soppåse eller boll....

 

 

 

 

                16/4-18

 

Ons 11/4 på kvällen får N info att han ska flyga upp till Sthlm över dagen, för förhandling. Information lämnas av personal.

Ons/tor 11-12/4 på natten får N info att han ska hämtas 
kl 9.30 av kriminalvårdens transport. Trots att han påpekar att han har bokat möte med sin advokat kl 9.00. Han ska vara två nätter i förvaret i Flen och åker tillbaka till Åstorp lör 14/4

Tor 12/4 hämtas N från förvaret i Åstorp, framme i Flen får han besked av personalen att han ska stanna där och inte åka tillbaka till Åstorp. Detta oroar N mycket, vilket även påverkar N i förhandlingen på fredagen, eftersom all oro och stress gör att han inte kan sova.

Fre 13/4 körs N till förhandling i Stockholm och därefter tillbaka till Flen.
Jag träffar N på kvällen på förvaret i Flen. Får även bekräftat att tid är bokad till dagen efter 
kl 13-15 för besök.

Lör 14/4 på morgonen ringer N och meddelar att han måste ändra besökstiden till 
kl 10-14, efter någon halvtimme ringer han igen och meddelar att personalen sagt att besöket flyttats till 10.30. Strax innan kl 9 ringer N en tredje gång och säger att besöket är inställt eftersom han nu fått besked att han ska flyttas tillbaka till Åstorp igen. Flytten påbörjas kl 10.

 

Sön 15/4 firar jag, J,att N är tillbaka i Åstorp, tillsammans med hans kompis och vår tolk. Har skrivit om det på andra sidan.

Idag mån 16/4 ringer N ca 
kl 15 mycket ledsen, han har fått veta att han ska flyttas till Kållered imorgon tisdag 17/4, ett helt nytt ställe han aldrig varit på.. När han frågar varför får han inget svar.

 

Jag tar kontakt med N advokat och frågar vad som händer? Hon kontaktar annat förvar och frågar vad som händer. Så här svarade hon efter hennes kontakt med dem i Flen.

 

"Den informationen jag fick var att dom "glömt avbeställa" transporten, och att han befinner sig i Kållered nu. Enligt informationen jag fick kom han aldrig tillbaka till Flen i fredags? Hursomhelst så är senaste informationen att han ska tas tillbaka till Flen."

 

Alltså får advokaten oriktiga uppgifter från personen hon kontaktar i Flen, gissar att det är en handläggare från MV eller en teamledare som svarat henne.

 

Rätt uppgifter är, N kom tillbaka till Flen efter förhandlingarna i Stockholm på fredagen 13/4. Hur vet jag det? Jag var på förvaret i Flen på kvällen den 13/4 och besökte honom. Jag vet också att han kördes till Åstorp på lördagen 15/4 och inte till Kållered som de påstår. Hur vet jag detta? Jag pratade med honom och de andra på förvaret i Åstorp på lördagskvällen och besökte honom idag måndag 16/4 på förvaret i Åstorp.

 

Inatt skrev N till mig, förtvivlad. Han var magsjuk..... Han frågade om jag trodde att de kunde skjuta upp resan någon dag, tills toaspringandet lugnat ner sig. I min värld borde man kunna skjuta upp en lång bilresa med handfängsel i en eller två dagar om någon är sjuk, framförallt magsjuk. Jag känner N, han skulle aldrig säga att han var magsjuk om det inte var kris. Lite förnedrande att prata om tycker han. Dessutom blev jag också magsjuk på kvällen, och vi hade träffats.

Men ingen hänsyn tog till N mående, utan man ansåg att han ljög trots toapringande. Han hämtades på sitt rum mycket bryskt. Läs vittnesmål från annan person på förvaret.

 

”N var rädd och sjuk, han bad att få vänta med resan.

 

10 personal, polis och 4 vakter samlades utanför och gick tillsammans in i N rum. De tvingade honom att lämna förvaret. N gjorde inte motstånd och sa flera gånger att han inte mådde bra. Ingen brydde sig om vad N sa, utan tvingade iväg honom.”

 

Nu väntar vi på att få ett livstecken från N.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Känns lite hopplöst

Jag trodde man skulle bry sig om att jag var sjuk, istället ringde dem efter polisen. Alltså fråga J, hon har alla mina papper. Ingenstans står det att jag är kriminell, jag har aldrig gjort något. Jag är sjuk, jag vågade inte äta frukost för jag tänkte att dem flyttar mig ändå, jag kan ju inte spy i bilen eller...ja ni vet det andra. Personalen sa inget, chefen han sa att du måste åka. Jag provade att ringa min advokat men hon svarade inte, så jag ringde dem andra på advokatbyrån, han som varit med vid tidigare förvarsförhandlingar svarade. Jag bad honom om hjälp men han sa vara att jag är vuxen jag får sköta det själv. Ja det kan jag, om någon vara hade lyssnat på mig. Dem kom flera poliser och personal från förvaret, bara män tror jag. Jag försökte säga att jag var sjuk. Men jag åkte, stannade i ett häkte i 2 timmar på vägen. Jag bryr mig inte, men J blir ledsen när jag berättar att jag suttit i häkte. Nu är jag framme i Flen, har pratat med J

Det känns skit det här. Dem säger att det är för att man ska ha nära till sin advokat, närhetsprincipen....vem brydde sig om närhetsprincipen när jag ville till Märsta i december? Nä då fanna telefon och sån tv man tittade i. Jag bryr mig väl inte om jag är nära min advokat, jag behöver J, min präst, tolken, mina kompisar. Bara så! 

Man kan misshandlad på olika sätt

19/4-18

 

Tänk så många olika sätt man kan bli misshandlad på? Jag N, har blivit misshandlad psykiskt av svenska staten och mv. Deras asylprocess mot mig har varit omänsklig. Under processen har det varit svårt, och jag har varit mycket ensam.

 

Under min tid i förvaret har jag också blivit psykiskt misshandlad. Sitta inlåst, dålig mat, rädsla, dåligt bemött av personal ingen sömn, viktnedgång....ja listan skulle nog kunna göras hur lång som helst. J säger ofta, att hon skulle vilja ha en lista över personalen på förvarets kompetens och utbildning. 

 

Några bra saker har också hänt. Jag har fått min nya familj, vänner för livet, människor jag älskar förevigt.

 

Jag har också blivit misshandlad av en annan person på förvaret. En läskig typ! Han var på min kompis först, dagen innan. Slog inte men sa saker och var hotfull. Den dagen han misshandlade mig satt vi och spelade tv-spel. Han ställde sig och tryckte på ljusknappen, tände, släckte, tände, släckte....jag sa till honom att sluta, då tog han tag i mig och drog i min tröja och började slå mig. Det kom två stycken och stoppade det, min kompis och hans kompis. När jag gick därifrån kastade han saker på mig som slog ett hål i huvudet och ett sidan om ögat. Jag förstod inte förrän jag såg allt blod på min tröja, gick och tittade i spegeln och såg att jag var skadad, svullen läpp (J säger att det heter fläskläpp), en massa märke i ansiktet, blod från såret vid ögat och från såret uppe i huvudet. Detta var riktigt jobbigt faktiskt, han är fan inte klok. Han blev satt i ett annat rum och sen vidare till häkte tror jag. Alltså, jag tycker lite synd om honom, fast jag är arg. Jag vill inte att han ska få ett dåligt liv. 

 

Jag bestämde mig först att inte säga nåt till J, men som vanligt så misslyckades jag. Jag vet inte varför jag berättar allt för henne? Hon sa till mig att direkt gå till personalen och säga att de skulle ta foto på mina skador. Personalen tog foto och dem har jag lämnat in i polisanmälan jag gjorde. Jag frågade om inte personalen skulle göra polisanmälan, men de sa att det finns telefon så det fick  jag göra själv. Jag gjorde den via J. Nu får vi se om det blir något. Men jag trodde inte att jag skulle känna så som jag gjorde efteråt. Rädd....

värst är det när jag ska sova. Jag har haft jättesvårt att sova innan, men nu är jag rädd. Jag måste liksom hela tiden ha koll, vakta så ingen kommer. Somnar jag så märker jag ju inte om det kommer någon och gör nåt. Det är svårt på ett sånt här ställe. Jag brukade vara vaken sent innan men nu är jag ofta vaken hela natten, ända till morgonen eller upp på dagen, sen somnar jag för jag inte kan kämpa emot längre. Det är jobbigt att leva så här. Eller leva?

 

Vad ska man säga? Välkommen hit!

Här blir du misshandlad på alla tänkbara sätt, är du afgahn är du inte värt något ändå!

 

J blir ledsen när hon skriver, jag hör det genom telefonen. Hon gillar mig och vill att jag ska ha det bra.Men jag vet att hon är känslig när hon tycker någon är dum mot mig. 

 

Jag lovar att berätta om det blir något.

Förvarsförhandling

Inlåst utan att ha begått något brott

Kl 9.00 satt jag redo. Jag har sagt som det är, alltid. Skillnaden nu, är att jag har ett hem, en trygghet och någon som bryr sig om mig när eller om jag kommer ut. Det har jag inte haft innan. Jag skulle aldrig göra något dåligt för J, aldrig i hela mitt liv. Jag ska bo där, arbeta och börja skolan. Om jag får chansen, kan jag inte sumpa den. Går snart in på åttonde månaden bakom lås och bom, varför? Jag är trött nu, jag mår inte bra. Mina nära försöker peppa mig, men nä, det är jobbigt. Jag ska få svar inom 3 dagar sa dem, 3 dagar....tänk om. Jag kommer inte tro på dem och stannar kanske kvar här. Hahaha J får kanske dra ut mig. Vi vet precis vad vi ska göra om jag blir fri. Först ska vi gör något för andra människor, människor som betyder något för oss, sen ska vi göra något roligt så vi skrattar. Men vi får se.

Nä....

20/4-18

 

Nä.....2 månader till sa dem, 2 månader!!!! Då har jag suttit i 9 månader, 9 månader inlåst. Jag pallar inte! Vad ska jag säga? Jaha? Här är ju jättebra, riktig lyx. Lyxhotell säger J. Jag hoppades faktiskt att jag skulle få komma ut från förvaret.

 

På söndag kommer J och tolken. Jag har beställt fågelfrö. Men om jag känner J rätt så....är där kanske nåt mer med.

Sorry men pallar inte skriva eller berätta mer. Imorgon hörs vi igen eller så får J berätta om sin resa imorgon.

 

Besöksrum i Åstorp

Åstorp

Besöksrum Kållered

Besöksrum Kållered

Besöksrum Kållered

Besöksrum Märsta

Beslut inom 2 veckor

25/4-18

 

 

Inom 2 veckor sa han, inom 2 veckor ska beslut fattas. Det har snart gått två veckor och jag är stressad. Jag säger till J att det är bra, jag vet att hon också är stressad. Men vad ska man göra? Det är bara att vänta, visst man kan bara hoppas att det ska bli bra....men hur ofta händer det? Jag hoppas Jesus är med mig och att allt ska gå bra. Om inte, ja då får vi se vad som händer. Men en sak vet jag säkert, Jesus lämnar mig inte vid ett avslag, inte J heller tror jag. Nu ska jag sova, vi ska sova, J kommer imorgon.

Väntar.....

26/4-18

 

Lååååång väntan!!!!

Jag väntar och väntar och väntar..... men än har det inte kommit något beslut.

 

27/4-18

 

Jag väntar, vi väntar, denna eviga väntan. Får väl veta i natt. Undrar varför vi ofta får beslut på natten?

Jag vågar inte hoppas men jag hoppas, hela tiden. Gode gud hjälp mig🙏🙏

28/4-18

 

Väntar....

2/5-18

 

Denna eviga väntan. Både jag och J väntar på att vår vän G ska ringa. Hur har det gått för honom i migrationsdomstolen idag? 

 

Vet ni? G är en fantastisk konstnär och poet. Han tecknar porträtt. Ska lägga ut här en vacker dag så alla får se.

Nu väntar vi på att höra från honom, återkommer när vi vet.

G svarade inte oss igår. De andra killarna berättade att han gått och lagt sig direkt, blivit väckt sent på kvällen och fått veta att han skulle stanna på ”lyxhotellet” i två månader till. Vi Kallar förvaret för lyxhotellet......om det är ett lyxhotell eller ej? Ja vad tror ni? När tom den snällaste, lugnaste skriver på papper och ber om att deporteras till Afgahnistan, hellre än att vara kvar på förvaret, då är det illa. Man väljer ett land i krig, bomber, korruption, arbetslöshet och kraftig miljöförstöring. Kanske är det planen? Vara så jävliga som möjligt för att bättra på statistiken. Det ser ju bättre ut om det är sk frivilligt återvändande, än att deportationerna sker med tvång. Ska vi vara riktigt ärliga är det mesta svart just nu, mycket oro, dåliga tankar, sömnlöshet för både mig och J. Men jag tror J ska berätta en rolig sak snart.

5/5-18

 

På kvällen, efter vår väns förhandling i onsdags, i migrationsdomstolen, fick han besked att han skulle stanna 2 månader till. Egentligen var det inget som förvånar oss men vår vän var mycket ledsen. Det visade sig att personalen sagt till honom att han skulle bli fri, gå och packa dina saker för efter förhandlingen blir du fri. Förhoppningarna var så höga och längtan ska vi inte prata om, så när vår fina vän fick veta att personalen bara drivit med honom blev smällen hård. Ja, vi båda blev oroliga. Hur f*n kan man göra så mot en annan människa? Jag, N försöker tänka på vad min präst sagt, men det är inte lätt. J, har pratat med vår vän en del i telefon, han vill inte träffa henne för det är bevakat besök. J vill krama honom, men då stoppar personalen dem. De liksom slår sig fram och knuffar bort dem. Då ska man veta att varken vår vän eller J är kriminella. J vill bara krama en vän som mår dåligt och är ledsen och vår vän vill bara känna att någon tycker om. J säger att det bästa som finns är kramar och choklad, och J kramas alltid, så ofta det går. Hahaha när hon ska gå så kramar hon mig hej då minst tretton gånger och sen en gång till precis innan hon går. Vår vän skulle behöva en eller tretton kramar nu. Jag lovar, att sitta här gör en galen, här är inte en enda normal människa kvar här.

ما خیلی خوش شانس هستیم

7/5-18

❤️💙💚💛

Denna dagen, glöm aldrig denna dagen!!!

Idag fick vår fina G uppehållstillstånd och släpptes ut i frihet!

 

Den lycka vi känner går inte att beskriva. Han själv är så lycklig, han är väl värd detta. 

 

GRATTIS G

Vi skrattar, vi gråter, vi är helt.....tack🙏

 

FÖRVARET I FLEN 

Alcatraz

Flen från utsidan...rymningssäkert

En del av rummet och korridoren

FÖRVARET I FLEN

Rum för fyra

9/5-18

 

Idag hade vi samtal med advokaten, J var med. Vi pratade även med en journalist, hoppas han kommer att skriva om förvaren. 

 

Jag har inte sovit sedan natten mellan söndag och måndag, så jag ser nästan dubbelt. När J satt och skrev somnade jag, det gick inte att hålla sig vaken. Skönt att hon inte blir sur på mig. Jag mår inte så bra. Jag sover inte och det kliar på hela kroppen. Jag undrar vad det är? Om det är nåt jag inte tåler? Har ont i magen också.....det är mycket nu.

Idag åker J hem, hon ska fixa G boende, hoppas jag också får se det snart. Jag håller på att bli galen. Jag önskar någon kunde hjälpa mig ut, det är inte klokt, jag har suttit här i snart 8 månader. Jag är trött!

 

Idag fick jag veta att misshandelsärendet blev nedlagt. Han som misshandlade mig på förvaret i Åstorp har utvisats, och polisen ville inte åka dit och förhöra honom. Jaja dem är ju snabba, jättesnabba, så man hinner utvisas innan man förhörs. 

AVSLAG

11/5-18

 

Jag har vetat att jag fick avslag sedan 1/5-18 men jag har bara berättat för J, ingen annan. J fick lova att inget säga för jag ville inte att G skulle bli orolig och ledsen för min skull och misslyckas själv. Men nu vet vi att det gått bra för G. 

Ja....vad händer nu? Jag vet inte riktigt. Jag och J ska prata om det sen, och hon ska förklara vad advokaten sagt. Men välkommen till mitt liv, ett enda stort avslag. Man tror på mig att jag konverterat men inte på riktigt. Hur det nu går till. J är nyfiken på vad den nämndeman som somnade heter, får se om vi får veta det. Undrar vad han röstade på? Säkert på mig, att jag är världensbästa, snyggaste, ja helt fantastisk. Tror ni inte det? Eller kanske att jag är ett skäggbarn från Afghanistan som inte är värd att trampa på er svenska mark. Nä jag slutar nu (tycker J med)jag är tom. Helt jäkla tom.

12/5-18

 

För några dagar sedan försökte jag förklara hur allt kändes. Jag hittade en bild häromdagen som visar hur det faktiskt är. Inte som jag sa men ändå samma. Jag har pratat mycket med G, han har visat mig lägenheten. Den är jättefin, det kommer bli bra. Jag, eller vi tar några dagars paus, återkommer snart igen, tidigare om det händer något. 

????

14/5-18

 

När jag var tonåring var det ofta diskussioner hur man gjorde slut med någon....., när någon gjorde slut via sms blev det alltid mycket snack. Alla visste det, alla tyckte att det var fel, alla reagerade likadant. ALLA TYCKTE ATT DET VAR FÖRBJUDET, OCH DEN SOM GJORDE SÅ FICK HÖRA DET GENOM BÅDA ÖRONEN!! 

 

När N fick veta om sitt avslag från migrationsdomstolen fick han ett sms ”du har fått avslag, vi får prata om det sen” Jag undrar hur man kan lämna ett sådant besked till en person som redan mår mycket dåligt? Man meddelar varken mig eller personalen om det, trots att man vet vad som hänt tidigare, trots att man vet mer om N än tidigare. Personalen reagerade starkt på att N fick beskedet den 1/5 men beslutet kom faktiskt redan 24/4..... 

Jag känner riktigt hur irritationen och pessimismen flödar, jag vill ju få känna glädje och skratta. Det känner som den negativa trenden kring N borde få ett slut nu.

NU, NU, NU!!

 

Vad händer nu?

26/5-18

 

För några veckor sedan fick jag byta avdelning. Såklart finns det en anledning, men vi ser olika på den frågan, jag och personalen. Ibland måste man säga ifrån när saker är fel, inte slåss men säga ifrån. Jag försöker alltid vända andra sidan till, som min präst säger eller gå och lägga mig som J säger. Men om det som är fel händer på min säng????? Då måste jag reagera.

 

Jag brukar skratta lite för jag har snart varit överallt. Men snart öppnar avd 3, jag får kanske prova den också? Detta är som ett fängelse för världens farligaste människor. Det måste kosta massor av pengar detta. Jag ska fråg J om hon kan fota när hon kommer. Det är helt sjukt när man tänker på varför vi är här. Jag är en bra kille.

Pga tekniskt strul kunde vi inte skriva något 30/5 och 31/5, så båda de inläggen kommer nu.

VARMT

30/5-18

 

Varmt, jättevarmt! J mätte temperaturen i rummet som är mellan toaletten och besöksrummet, det svalaste rummet, bara toaletten är svalare. 26 grader, då kan både jag och J lova att det är flera grader varmare i besöksrummet. 

I besöksrummet slåss vi nästan om bordsfläkten. Vi sitter sidan om varandra i ena ändan på soffan och håller fläkten mot oss. Trots att vi inte rör oss så rinner svetten hela tiden. Ni skulle sett advokaten som min advokat skickade hit på förhandlingen, han svettades som en...., det bara sprutade av honom. Det är lika varmt på rummet som i besöksrummet, det är svårt att sova. Gnäller igen, men allt är svårt här inne. Undrar om jag ska sitta maxtiden? Det känns så. Jag hoppas jag kommer ut snart. J är rolig....eller inte, hon säger att jag får vänta att komma ut till på fredag, hon har inte tid innan😱 hahaha jag vet att hon struntat i allt om jag ringt det där samtalet hon längtar efter. Ja jag tror hon längtar iallafall för hon tjatar om det.

Vänjer man sig?

2/5-18

 

Någon som blir förvånad? Avslag på förvarsfrågan! Jag hoppades och J hoppades. Ja trodde nog mer på det än jag. Men det är så varmt, jag orkar inte bry mig. Det är för mycket nu. Varför jag fick avslag igen? Man tror inte på mig, man tror att jag kommer att avvika! Man tror inte på att jag inte gömt mig innan. Jag bodde hos olika kompisar i samma område, jag gick till skolan varje dag, jag var i stan flera gånger i veckan. Jag gömde mig aldrig! Jag hade ingenstans att bo därför fick jag bo hos olika kompisar, inte för att jag försökte gömma mig.

Förlåt Jesus🙏 Men nu känns det skit!!!

MÅLLANDE OCH DETALJRIKT

3/5-18

 

Finns det någon som reagerar?

 

Hur kan detta få lov att fortsätta? Hur kan man få lov att helt lagligt utsätta vissa människor för vadsom helst?

 

Denna helgen har jag varit i kontakt med X, avslag pga ej trovärdig. Varför sa inte X allt detta tidigare? 

 

Då undrar jag, hur man kan ha ett sånt arbete som dem på migrationsverket, förvaltningsrätten och kammarrätten har? Hur kan man vara så utbildad men ändå så förbannat dum i huvudet? Vet man inte att alla människor är olika?

Jag har en kompis, han är...sex år äldre än mig och har alltså mer livserfarenhet. Om vi pratar om ett visst ämne, sex, då håller han på att dö, medan jag kan prata på lättsamt och tycker inte att det är något. Är det fel på min kompis då?

Jag vill inte prata om min tro med någon annan. Den är min och bara min. Jag behöver inte berätta för alla andra vad jag tror och inte tror, det räcker att jag själv vet. Är det fel på mig då? Är jag eller min kompis som är sex år äldre än mig dåliga människor? Sämre exempel än resten? 

 

X som jag träffade idag har svårt att berätta om allt, han har haft en hemsk uppväxt. Hade han fötts i Sverige hade soc tagit honom och hans syskon och någon hade hamnat i fängelse i många år. Men det var ju längesedan, så X får skärpa till sig. Skaka av sig tankarna och berätta om sitt liv på ett målande och detaljerat vis. Människor från vissa länder har fått lära sig från de föddes, att vissa saker pratar man inte om, aldrig någonsin. Hur kan man då förvänta sig att man ska prata om vissa saker som det är dödsstraff på? Hur ska man kunna berätta det där skamliga för människor man inte känner på ett målande och detaljerat sätt? 

Ja just det, jag glömmer, dem är ju vuxna människor som måste förstå sitt eget bästa. 17 år och uppskriven till 18-19 år, ja men då så. Ja, är dem så vuxna så måste de förstå. Inte gått i skolan mer än 2-3 år? Jasså, jaja men det är ju tråkigt. Svårt att uttrycka sig då? Litet ordförråd? Ja, men är man vuxen så får man faktiskt visa att det man säger stämmer. Man får berätta målande och detaljrikt, så blir det trovärdigt.

 

Ja N behöver vi inte prata om. På tre meningar skulle jag kunna få alla som läser att gråta. Men N skulle aldrig förlåta mig om jag skrev....

En annan person mår så dåligt trots stor lycka....lycka man borde känna....men den personen orkar inte, orkar inte vara lycklig. 

Killen som deporterats, känner ingen i den nya staden, trodde han skulle få hjälp i den nya staden, men nix. Jag undrar hur man kan rycka på axlarna och säga ”det är inte vårt ansvar längre”

Innan jag somnar varje kväll tänker jag på många olika människor men framförallt på N, när jag vaknar på morgonen tänker jag om N kunnat sova. Men vad tänker migrationsministern på? Mv generaldirektör? Sveriges stadsminister? Sveriges stadsminister borde väl tänka? Han har inte haft det så lätt själv, men han hade tur, han föddes i rätt land. Sen har vi H som har barn. Barn som är hans, det finns dna-bevis. Han ska deporteras men varnen ska vara kvar för de har uppehållstillstånd. Hur tänker man då? Är det rimligt? Jag trodde att man värnade om föräldraskapet och att båda föräldrarna har samma rättigheter och skyldigheter. Men inte om man kommer från ett annat land. Då ska man ut, ut, ut ur Sverige. Bättre ut med en utlänning och låta barnen växa upp i familjehem, än att låta pappan stanna och ta hand om sina barn.

 

Jag ska en vacker dag läsa igenom alla avslag jag har och räkna hur många gånger det står med, ”DU HAR INTE BESKRIVIT........PÅ ETT MÅLANDE OCH DETALJRIKT SÄTT” 

 

JAG ÄR ARG, FRUSTRERAD, LEDSEN OCH TRÖTT!!! Jag är helt slut!

7/6-18

 

Ringklockan som är inringad med gult trycker man på när man kommer till förvaret. Personalen svarar och man säger vem man ska besöka. Alla besök måste vara bokade av den förvarstagne. Från det vi tryckte på klockan tills vi satt i besöksrummet och X kom, gick det 22 min. Besökstiden är 60 min. Jag frågade varför det tog så lång tid och fick svaret att vi har så mycket annat. Jag menade att de kände till att där var bokat besök och

22 min av 60 min är lång tid. Då säger dem att det är så långt att gå fram och tillbaka????? Jag säger att de har stora problem i Åstorp. Jag bad om namnen på dessa två herrar men det tänkte dem inte säga till mig. Jag bad då om namnet på teamledaren, men nä det fick jag inte för det var sekretess på det. Sa att jag ville pratar med teamledaren , de sa att det var ok och gick iväg. Kom tillbaka efter en stund och sa att vi fick 10 min längre besök. Ok...men jag vill inte ha 10 min längre besök, jag vill att de håller tiderna. Och jag vill att dem är trevliga, eller åtminstone gör sitt bästa. 

12/6-18

 

Förlåt vi har inte somnat!

Bloggen har nya ”verktyg” och alla sidor funkar inte, därför har det inte kommit in något nytt under helgen, men det kommer....hoppasvi. Ha tålamod, gärna för oss också för det är vi dåliga på.

Grindarna stängdes😱

12/6-18

 

Hahaha idag blev J inlåst först på toa sen på gården. Man kan säga att hon blev dubbelt inlåst....inlåst på toa som är inlåst på förvaret.😂😂😂 Det är typiskt J på nåt sätt. Hon lyckas med konstiga saker hela tiden.

Hon är för go, hon hade gjort mat till mig och tagit med, QABOLI. Det är så gott och bra var den. Jag åt en stor portion när hon kom,

och sen en liten

innan hon gick.

Både jag och J tyckte det var skönt att träffas, det har gått lite längre tid sedan vi träffades denna gången. Vi pratar ofta om framtiden, om våra vänner och alla planer. Jag saknar AK, vill plan och träffa honom direkt om jag kommer ut.

snart går jag in på min tionde månad som inlåst, ska träffa polisen igen nästa vecka.

Qaboli på förvaret

13/6-18

 

 

Overklig känsla när man gång på gång blir påmind om allvaret i Afgahnistan. Vår vän A som deporterades för en tid sedan, skrev idag. A ville att jag, J, skulle veta vad som händer och att han kanske inte kommer att nås på en vecka. Bara så jag inte skulle bli rädd och orolig. Jag svarade att jag körde bil så han fick ringa. Han ringde men pratade tyst. J, vi kan inte prata, sa han. Om någon hör att jag pratar ett annat språk kan det bli mycket farligt för oss. Jag måste sluta nu så ingen hör.....

Alltså, år 2018 någonstans i världen kan man inte prata ett annat språk, för då riskerar man misshandel eller att dödas. Det är helt overkligt. Och dit fortsätter man att deportera. Jag blir helt chockad. 

15/6-18

 

Var på avslutning med mina barn idag. Vi brukar åka ut och äta på restaurang och fira. I flera år har vi turat (när man åker färja fram och tillbaka utan att gå av. Man äter och dricker)men det kan vi inte längre, eftersom några av mina barn är bruna och deras föräldrar kommer från Afrika. Därför får dem inte komma in i Sverige igen utan giltig legitimation. Alltså får vi stanna i Sverige. När vi sitter på restaurangen, nästan klara *plingar* det i min mobil flera gånger. Vi brukar inte titta i mobilerna när vi äter men till sist var jag tvungen, det kunde ju vara något med N. Det var inget med N, men det var bra nyheter, mycket bra nyheter.....som jag lovar att berätta om för er, om några dagar. Dagen fortsatte positivt och jag hoppas detta positiva håller i sig. 

Låsta grindar med kameraövervakning Åstorp

17/6-18

 

 

NU KAN VI BERÄTTA TILLSAMMANS!!!!

J: Ville inget berätta i fredags eftersom N inte visste det. Vi tänkte åkt till N och överraska honom. När han kom in i besöksrummet skulle AK sitta där😂😂. N har varit så orolig för honom och frågat flera gånger. Nu blev det inte som vi tänkt så vi ringde och berättade för N istället. Han blev jätteglad, AK betyder mycket för honom. N har från första dagen tagit hand om AK och fixade så vi träffades och han fick en advokat. 

 

N: Jag pratade med J innan idag, jag frågade om AK men hon sa att svaret hade inte kommit. Jag kände mig besviken. Men jag har mycket att tänka på för mig själv också. På tisdag har jag förvarsförhandling...igen. Känns om det börjar bli en vana. På fredag är det 9 månader sedan polisen tog mig. J säger att det är midsommarafton på fredag, men jag vet inte vad det är riktigt. J skrattar och säger att man ska sjunga om grodor och grisar och gå runt en pinne som är som ett kors med en massa blommor på. Man äter läskig sill och nya potatisar. Ledsen att säga det men ibland är J konstig, vadå nya potatisar? Vem äter gamla potatisar? Och läskig sill? Vad är sill? Hmm nu skrattar hon åt mig. Sill är en fisk säger hon, men vad menas med att den är läskig? Är den farlig? Jaha detta var ju roligt tydligen om man lyssnar på J..... 

J menar att hon inte tycker om den så därför säger hon att den är läskig. Ni hör själva va? Det är inte lätt att fatta henne alltid, och på skånska. Hahaha AK och G berättade att dem pratade dari/persiska med J, hon är ganska duktig men hon pratar skånsk dari/persiska. Hahaha vi får prova att spela in henne och lägga ut här. Oj, jag glömde, förvarsförhandling på tisdag. Min advokat har satt in en annan jurist som satt in en annan jurist som satt in en annan jurist. Jaja det blir nog väldigt bra detta.

Imorgon kommer J upp, hon ska vara med på förvarsförhandlingen. Ja hon ska köpa sånt gott bröd också med sig till mig, sånt mjukt gott som hon brukade köpa i Åstorp. Mm det är riktigt gott sånt bröd. 

AK sover i G säng ute i friheten

18/6-18

 

 

På tisdag 19/6 kl 10-11 förvarsförhandling. N ville att jag skulle vara med så jag skrev till advokaten och frågade om det var positivt eller negativt. Fick till svar att han inte kunde se att det skulle vara negativt. Han skrev också att tiden var måndag 18/6 kl 10.30. Jag kontaktade förvaret och frågade om tiderna då vi fått olika. Det var tydliga att de fått tiden av polisen och den stämde alltid. Jag skrev igen till advokaten, som nu inte svarade. Ringde igen till  personalen och nu var det en annan. Han sa samma att de fått tiden av polisen och den stämde alltid, advokaten måste ha fått fel. Jag och N var överens om att den 19/6 nog stämde då N fått höra tidigare, antingen 19/6 eller 20/6.

Efterom det är långt körde jag upp dagen innan, idag måndag 18/6. Jag kom till N vid 17. Han var sur när han kom in, satte sig och sa att det varit förvarsförhandling på morgonen. Han hade frågat på natten innan han la sig och fortfarande gällde 19/6 kl 10, men han väcktes strax innan helt oförberedd. Ingen genomgång innan med advokaten ingenting. Trots att vi informerat N advokat att han skulle söka gymnasiet hade hon inte sagt det till den hon skickade. Han menade att det var en total överraskning. Tråkigt när man sätter in en advokat men inte delger information som är viktigt i ärendet. Man ska inte prata skit, men  N advokat har ingen koll. Man kan tex skriva i punktform vad man vill ha för papper, när man sen efter x antal veckor frågar var papperna blir av, svarar man kränkt att man inte kan skicka alla papper för det kommer ta flera veckor?!?!?!

Jag har sparat all mailkonversation så jag kan visa att jag varit tydlig.

 

Ja jag vet att det är fel att prata skit men jag tycker att det är skit.

 

Ja, jag N tycker också att det är skit. Jag har sagt att jag vill att J är med för då kan hon förklara det jag inte förstår. Det är hopplöst för jag kommer inte ihåg, och jag förstår inte allt heller.

Jag är glad att jag ska byta advokat nu, hoppas det går fort. Men idag var J arg, jättearg. Sällan man ser henne sån. Tråkigt när J ställer frågor till advokaten att han istället för att lyssna och ta till sig så skyller han på mig att jag sagt att jag inte visste?? Jaja vi klarar oss utan dem. 

 

Frågan är hur respektlöst det får vara? N sa flera gånger till polisen att hans vön skulle cara med och hon hade kört långt. Det enda svaret N fick, var, ja det är ju synd.....

Ja det är synd, synd hur man kan behandla människor så.

 

 

 

20/6-18

 

 

 

Håller vi på att förlora? Börjar vi närma oss slutet? Hur kan det gå så fort? Bryr man sig alls om att det handlar om en människa? Handen på hjärtat, jag är livrädd! Jag känner att N glider längre och längre från mig, från livet. Han mår så fruktansvärt dåligt och jag känner mig otillräcklig. Jag vill att han ska komma ut! Han måste komma ut! Det kan inte få fortsätta så här! Jag är så jävla arg, ledsen och frustrerad. Jag ber Röda korset om hjälp, jag ber Amnesty om hjälp, jag ber fd advokaten om hjälp.....Röda korset gav mig åtminstone ett nummer, Amnesty svarar inte och advokaten ska vi inte ens prata om. Man bryr sig inte, N är en i mängden. Men för mig är N allt. Jag måste tänka, jag måste komma på något. Jag är så arg och bitter. Jag ber om hjälp med ett enkelt intyg som kan vara livsavgörande men man fattar inte allvaret! Ska något överklagas ett visst datum kan man inte skicka intyget två dagar efter sista datum för överklagan. Just nu vill jag skrika, gråta....ja tro det eller ej men slå någon hårt rakt i ansiktet. Det är inte bra när saker påverkar en så, men om man tycker väldigt mycket om någon och är riktigt rädd, då suddas gränser och  spärrar ut.

Jag hoppas vi orkar hela vägen, och att vi går ur detta som segrare.